God Jul och Gott Nytt År

"Vinterskymning" av Per-Inge Isheden

Tågresa hem

Måndag morgon skulle jag ta tåget hem till jobbet. När jag fick skjuts till station visade termometern minus 21 grader. Det kändes faktiskt ganska skönt att få åka hem. Tåget kom på utsatt tid men ju närmare Stockholm vi kom desto långsammare körde tåget. Jag fick springa för att hinna med mitt anslutande tåg till Flemingsberg. På utsatt tid skyltades det om med informationen om att tåget var 20 minuter försenat, efter en stund ytterligare 20. För att åka sista kvarten till slutstaionen fick jag vänta över 40 minuter i kylan. Inte så roligt

Maken hade jag lämnade kvar en natt för att få lite mer tid till bygget. Men kylan höll i så även han tröttnade och åkte hem på eftermiddagen dagen efter. Men lite blev det gjort i alla fall:

Förberedelse för bjälklag

Bjälklaget

Vindpappat och läktat

Panelen




















Första Advent

För första gången firade vi första advent i Torpet. Det blir inte mycket jag pyntar eftersom vi inte är här så mycket under vinterhalvåret.
Men jag ville att det skulle bli lite speciellt så en ny paradhängare blev det i alla fall och en ny söt liten handduk.




Även denna dag blev iskall. Termometern visade 16 minusgrader. Så det kändes extra bra att få gå in och värma sig med glöggen.
Vi kämpade på med byggnationerna i uthuset men så effektivt blev det inte i kylan. Framåt eftermiddagen besökte vi Muddus Hjortron för en trevlig adventsfika; kaffe, saffransbulle samt en liten saffranspralin!

Vinterbesök

Kom hit på fredagen vid 14-tiden. Vi fick som vanligt börja med att elda så vi kunde få en någorlunda behaglig temperatur till kvällen. Helt plötsligt hade det blivit vinter. Första snön för det här året dalade sakta ner hela dagen. Det blev fort mörkt, redan vid fyratiden så vi fick gå in och kura framför brasan.

Lördagen blev en vacker men kall dag. Temperaturmätaren visade 8 minusgrader ute och inne var det 16 grader trots idogt eldande. Vi var ute hela dagen så länge vi kunde åt gången. Det blev ett antal gånger vi fick gå in och värma tår och fingrar.

Leffe fortsatte med gaveln på ”getboden” med att riva ner resterande gamla plankor och sedan satte fast vindpapp. Jag fungerade mest som en hjälpreda men började även städa i ordning lite i vedboden. Denna utedag slutade också tidigt då mörkret föll. Jag fick gå in någon timme tidigare eftersom jag alltid är så frusen. Middagen blev oxfilé med potatis och grönsaker i ugn. Inte helt fel. Sedan satt vi resten av kvällen och lyssnade på det härliga ljudet från elden i vedspisen.

Så levde vi - och åt...

Mest karakteristiskt förr gånga tiders mathållning var att den var ensidig.
Maten var olika sammansatt beroende på vad som fanns att tillgå. ”Man tager vad man haver” var den gyllene regeln.

Där man levde av boskapsskötsel var baskosten bestående av mjölkprodukter med långmjölken som karakteristiskt inslag.  Att dricka färsk mjölk var inget som förekom eftersom tillgången varierade under olika tider på året.  Därför konserverades mjölken eller kärnades till smör. Smör var inte heller något man unnade sig ofta. Det såldes och gav välbehövliga kontanter.  Smöret hölls för att vara sovel, vad vi idag kallar pålägg. Om man hade smör på smörgåsen fick man inte lägga på något annat sovel så som ost till exempel. Det kallades ”tvesovla” och det var något fult.

Där jordbruket dominerade var kosten till stor del baserad på gröt och bröd. Och gröt kunde den skånska bonden äta både morgon, middag och kväll. Men någon mjölk fick man sällan till i så fall sur skummjölk. Ibland kunde man ha en klump i mitten av något flott eller sirap och i bästa fall en smörklick. När gårdsfolket samlades vid grötfatet, alla med en slev var, var det inte tillåtet att försöka snilla åt sig av det goda smöret. Det gällde att hålla sig på sin kant. När man sedan lyckats äta sig fram till smörklicken sade man att han ”kommit upp i smöret”. Ett uttryck som lever kvar än idag.

Potatisen lanserades av Jonas Alströmer 1724 men trots statlig propaganda hade svenska folket svårt att lära sig äta potatis.  Den slog igenom först som råvara vid brännvinstillverkningen.  Men hembränningen förbjöds 1855 och det fick betydelse för den ökade mängden fattiga; torpare, statare och backstugusittare som överlevde tack vare potatisen.

På 1850-talet åt vi 4kg socker per person och år som vi kan jämföra med dagens 43kg. Allt färre tar idag socker på filen och i kaffet som man gjorde förr men vi konsumerar otroliga mängder socker på annat sätt.

Det är ganska intressant att jämföra hur vi äter idag med förr. Då var baskosten gröt, bröd, mjölk och potatis.  Det är basvaror som många idag undviker att äta på grund av olika dieter och idéer. Socker i kaffet är farligt men oändliga mängder godis och läsk stoppar vi i oss!




 

 

 

 

 

En ovanlig besökare

 

När vi hade packat ihop våra saker och skulle åka hem såg vi en liten vit "snöfläck" längre bort på tomten. Men när vi tittade närmare såg vi att det var en liten vit ruffsig kanin.

Undrar var den hade smitit ifrån?

Kallt höstbesök

Äntligen tid för ett besök i Torpet igen. Vi vaknade till tolv-gradig "inomhus-värme" och ute blåste en råkall vind. Under natten hade det varit minusgrader så det tog många timmar innan det blev lite varmare. Men när man röjer i trädgården håller man sig varm. Vi grävde upp en hel del syrener som blivit alldeles för stora och vilda. Vi bygger på vår stora rishög som vi framöver ska elda ner.

 

Jag fortsatte även på arbetet med att täta ett fönster. Jag hade tidigare spikat fast anslagslister och brädor som jag sedan målat. Nu var det dax att nita fast listerna i ull.
Tror att det blev klart bättre men helt tätt är det svårt att få med tanke på att hela huset är något snett och vint.

Väggen bakom vedspisen

En av dem första arbeten vi gjorde i torpet var att göra skorstenen säkrare. Gamla skorstenar har stora kanaler för röken vilket kan innebära att gas kan samlas och sedan antändas. I samband med att vi hade en kakelugnsmakare som byggde upp den ena kakelugnen, passade vi på att förbättra skorstenen. Nya aluminiumrör fick ersätta dem gamla kanalerna och utrymmet i mellan isolerades med Vermikulit. 

I och med den förbättringen murades det gamla hålet bakom vedspisen igen och spiskåpan togs ned. Rummet blev genast så mycket större utan kåpan så vi beslöt oss för att inte ha den kvar. Kanske inte rätt ur ett byggnadsvårdande synsätt men rymmligheten fick bestämma.

Men jag hade hittat en gammal vacker kakelbård uppe på vinden som jag hade en idé om att använda. Jag vet inte var den kommit ifrån men gissar att det var mina farföräldrar som en gång i tiden tagit tillvara på den för att kunna använda den senare. Bården kombinerades med vanliga 15 x15 vita kakelplattor. Muraren hade hittat en gammal ventil bland alla våra gamla saker som nu även den kommit till användning. Den målade jag svart för att matcha vedspisen.

 

När vi sedan bytte ut en del av taklisten som suttit bakom kåpan hittade vi rester av en gammal tapetbård. Då kanske spiskåpan inte suttit där ursprungligen ändå. Vi blev mycket nöjda med slutresultatet med kaklet. Ljust och fint och kröntes med en spislist att hänga vackra gamla saker på.

Så levde vi

Jag tycker om att låna faktaböcker på biblioteket och sist hittade jag en ”lättsam historiebok om alldeles vanligt folk”. Den heter Så levde vi skriven av Jane Fredlund. Hon beskriver hur livet levdes ibland annat bondstugan förr i världen.

Livet i stugan levdes oftast i bara ett rum oavsett om man bodde i en enkelstuga eller i en parstuga. I vardagstugan sov alla, maten lagades över öppen härd och inomhusarbetet sköttes även här.
Till och med smådjuren hade en plats inne under vintertid. Härden var stugans centrum för där fanns värmen och ljuset. Med tanke på alla människor som höll till i stugan, matlagning över öppen eld, djur och fönster som inte gick och öppna kan man tänka sig att doften inte var för angenäm.

Sov gjorde man i väggfasta sängar för att få plats med så många som möjligt. Man kunde hänga för ett förhänge eller en ”förlåt” framför sängen. Det hjälpte till att hålla värmen och kanske ge lite privatliv i den överfulla stugan. Sängen bäddades med halmmadrasser och täcken kunde vara hopsydda fårfällar. Lakan började inte användas förrän långt in på 1800-talet. Lakan var en statussymbol och användes inte för det var bekvämt eller hygieniskt. Gästsängen kunde stå bäddad med finaste lakanen medan bonden och hans familj låg på grov trasväv.

En milstolpe var när den första järnspisen kom. Med den kom värmen men behovet av ljus ökade så småningom kom fotogenlampan.

Trasmattan föddes ur sparsamhet. Tidigare hade lumpen sålts till pappersbruken men när tillverkningen lades om behövdes lumpen inte längre. Men att slänga saker var inget man gjorde förr. Trasmattan liksom många andra uppfinningar är födda ur gamla tiders sparsamhet.

Det här var andra tider än vårt slit och släng....

Torptaliban

Läste ett roligt inlägg i DN av Ingrid Hedström om oss byggnadsvårdare: TORPTALIBANERNA som läser sin bibel. Med bibel antar jag att hon menar tidningen Gård och Torp för det är (nästan) min bibel också. Hon anser att vi inte har tid att njuta utan som hon skriver; "upp i gryningen och röra om i grytan där vi kokar vår egen rödfärg". Men det är där skillnaden är mellan "vi" och alla andra. Vi tycker det är en njutning att röra om i vår egen färg eller måla om våra gamla fönster med linoljefärg.
Det är inte slappa barfota i gräset som är själva tjusningen :)


http://www.dn.se/nyheter/ingrid-hedstrom-torptalibanerna-tar-sig-inte-tid-att-njuta

En solig hösthelg i torpet

Vi kom upp i solnedgång och lämnade torpet i solsken.
Åh, vad härligt det är att få vara ute en hel helg vid torpet i sensommarvärme. 

Vi ägnade tiden,
som många gånger förr,
till trädgårdsarbete. Mest sågande och klippning av träd. Vi planerar att längre fram i höst elda en lite större brasa, så nu tog vi fram motorsågen. Rishögen växte så snabbt och ändå finns massor mer att ta ner. En gammal tomt växer så fort och för oss gäller det hela tiden att hålla skogen borta. Litet sly växer över hela gräsmattan så fort vi inte varit här på ett tag.

När vi gick där som bäst och samlade ris från träden hittade vi ett gäng med kantareller; på vår egen gräsmatta! Visserligen en aning böta, efter sommarens envisa regnande. Men vi plockade dem ändå och det blev lite gott till middagen om än en lite smaklösa!

Sista semesterdagen

Vädret var fortsatt dåligt så innan vi åkte hem för denna gång så fixade vi så mycket vi hann innan regnet kom. Jag sågade och spikade fast "anslagsbräda" och "anslagslister" på sidan av ett fönster. I torpet finns bara englasfönster med tillhörande (och i bland inte tillhörande) innanfönster. För att få det tätt ska man täta innanfönstret, aldrig ytterfönstret. Mot listerna ska jag sedan sätta tätningslist i ull.

Anpassade längder

Herr Torpägare kunde äntligen bräda gaveln på Getboden. På grund av det fuktiga vädret hade vi valt färdigmålade brädor. Men jag måste erkänna att det var värda sitt pris när det var bara att sätta upp.

Kantareller

Vaknade med vackert väder men endast 10 graders "värme". Vi hade åkt hit igen med tron eller kanske hoppet om lite finare väder. Det var i alla fall uppehåll hela dagen om än en aning blåsigt. Vi röjde som vanligt lite i trädgården och herr Torpägare satte in det nya fönstret i vår blivande bastu. Innan middagen tog vi en tur i skogen för att se om vi kunde hitta lite kantareller. Vi hade tur och kunde konstatera att svamparna verkligen växer överallt. Många satt efter vägkanten men några växte så fint där det denna sommar hade blivit en mindre sjö!

Hemfärd

"Sommaren är kort, det mesta regnar bort" stämde inte helt under vår tid här för sommaren kom aldrig, bara regn.
Gräsmattan var så vattensjuk så inget annat än gummistövlar gick att använda. Enda fördelen var att brunnen vi tömde, var nu återigen fylld

Så efter tio dagar med ytterst lite sol, mycket växlande molnighet med inslag av regskurar och extemt mycket spöregn gav vi upp och åkte hem!

Innertrappan

Vi har under en längre tid planerat att kunna nyttja hela loftet på uthuset, så när en innertrappa skulle slängas efter ett rivningsarbete, tog Leif hand om den.

Vi började med att städa undan.

Efter att taket sågats upp för trappan, började vi med väggen. Den befintliga panelväggen fick bara lite ny målarfärg. Ytterväggen behövde isoleras och på det blev det helt enkelt en spånskiva. När man bevarar gamla hus blir det ofta mycket arbete, så här kände vi att vi inte fick glömma att det gällde uthuset!

När väggen var klar började det lite mer komplicerade arbetet; att ändra en trappa som passar en villa till vårt lilla utrymme.
Och ja, det var svårt. Även om Leif har byggt många trappor i sina dar så var det här något annat.
Men trots en hel del tänkande, ett antal svordomar och andra missöden så blev det en trappa till slut!

Intrånget

När barnen var på besök åkte vi runt lite i omgivningarna. Vårt första stopp blev Intrånget, ett litet samhälle med en väl bevarad gruvlave. När man passerar skylten till Intrånget upphör allmän väg och ett lite spöklikt samhälle infinner sig.
Gruvan Intrånget gav upphov till samhällets namn och bildades 1913–1916 när gruvan moderniserades och gjordes djupare.

Intrånget är idag en by med ett tjugotal invånare, men vid gruvans mest aktiva period bodde och arbetade cirka 300 personer i samhället. I berget bröts järnmalm och man hade gruvdrift från 1300-talet fram till år 1900. 1912 återupptogs gruvdriften i bergets översta del och byn växte upp på bergets topp. Gruvan var i drift fram till 1969. Gruvlaven, som är byggd i trä, fungerar numera som utsiktstorn och genomgick ett större reparationsarbete under 2009. Den är 25 meter hög och trappstegen är många. Men väl däruppe bjuds man på en fantastisk utsikt. En liten konstutställning på bottenvåningen av gruvlaven förhöjde upplevelsen!

Skräprensning

Eftersom vädret har växlat mellan spöregn och duggregn så bestämde vi oss för lite inomhusaktiviteter. Inför kommande byggnationer behövde vi rensa lite i gömmorna. Sagt och gjort började vi i snickarboden och städade ut flera generationers (inkl vår egen) samlande av diverse "bra ha saker". Högen

blev i och för sig inte så stor utan den stora skillnaden blev mera "var sak på sin plats"

Ett och annat guldkorn hittade vi bland allt annat bråte. När vi har tömt ur olika illaluktande vätskor och rengjort flaskorna blir dem riktigt vackra!

Blomsterprakt

Pion, midsommarblomster, lupin och prästkrage