När vi tog över Torpet fanns det två kakelugnar. En i kammaren och en omonterad på vinden. Den i kammaren hade flyttats dit för länge sedan enligt en dagboksanteckning den 6 juni 1970 av farbror Björn:
Gick på eftermiddagen ner till sjön. När jag passerade Sjöstrand satt dem och drack kaffe i solen. Jag blev erbjuden att låna deras eka. En liten trind gubbe var där på besök. Det kom fram att han hade varit med när de satte in kakelugnen här hos ”Kingels Anna”. Den skulle ha tagits från någon stuga i Tillfället, Krylbo. Det var 1932 eller 33.
Kakelugnen hade alltså stått i vår stuga i mer än 75 år. Och mig veterligen har den aldrig använts i vår släkts ägo på grund av att den rykte in. Men nu kände vi att det var dags att göra den funktionsduglig. Vi hade efter mycket letande fått kontakt med en murare Wiklund som kunde montera kakelugnar. I januari 2006 hade vi vår fösta kontakt där vi kom överens om vad han skull göra. Till våren började han äntligen. Han plockade ner kakelugnen till luckorna och lade i nya täljstenar och murade om . Sen upp med kaklet igen och fogade om. Utvändigt plockade han ner den gamla skorstenen och murade upp en ny, högre. I rökgången från kakelugnen lade han ett aluminiumrör för att göra det mer brandsäkert. I september 2006 fick vi äntligen elda i kakelugnen igen som stått oanvändbar i så många år. En kostsam renovering men värt varenda krona. Det är en ljuvlig känsla när man eldar och så småningom få känna att kaklet bli varmt och att vämen sprider sig i hela rummet!
