Kakelugnens tidiga historia

"Pottkakelugn"

Kakelugnen utvecklades i det tyskspråkiga kulturområdet i Mellaneuropa. Ordet kakelugn härstammar därför från tyskans ”Kachel” (kakel) Betäckningen hämtades i sin tur från latinets ”caccabus”, som betyder kruka.
Det är inte helt klarlagt när dem tidigaste ugnarna tillverkades men det finns skriftliga belägg för att kakelugnen fanns redan på 800–900-talet.

Från den öppna härden utvecklade man en murad överbyggnad. Det man murade in i ugnen från början var troligen runda drejade krukor som man vände skålens insida utåt. Den tidigaste kakelugnen, skålkakelugn, var alltså en konstruktion med inmurade krukor vända med skålsidan utåt. I Sverige kallade man den ugnen för ”pottkakelugn” Krukorna hjälpte till att lagra och sprida värme i rummet. Kakelugnarna kunde bestå av ett fyrkantigt fundament och ovanpå detta en konisk, kupol- eller tunnformad ugn med inmurade kärl i regelbundet mönster.

I Sverige har pottkakelugnen funnits sedan senmedeltiden. Man har hittat rester av en verkstad från 1500-talet på Södermalm. Men redan då höll pottkakelugnen på att bli omodern men den levde kvar för att den var relativt enkel att framställa.

Alla europeiska kakelugnar var så kallade biläggarugnar, vilket innebar att eldstadsöppningen vette mot ett annat rum och att den eldades från baksidan. Gradvis blev ugnarnas form alltmer avancerade som tre och fyrkantiga men även andra former. En annan typ av ugn fanns nu också som kallades konvexkakel, som byggde på omvänd princip.
Det kakel som senare utvecklades var typer där dekoren stor i centrum. Då förekom kakelugnarna huvudsakligen i det mest påkostade byggnaderna.

http://madeleineoleifstorp.blogspot.com/2011/04/kakelugnens-historia.html