26 september, 2011

Sommarköket; Den blå(vita) kakelugnen

När vi tog över Torpet hade det sedan länge legat en nedmonterad kakelugn på vinden. När vi var uppe och räknade bitarna såg vi att dem var inlindad i tidningspapper från 60-talet. Mina farföräldrar hade någon gång köpt den, troligtvis från något rivningshus, för att sedan sätta upp den i vårt lilla torp. I sommarköket hade ju den gamla bakugnen rivits men rökkanalerna fanns kvar och det var där den var tänkt att sitta. Men av olika anledningar blev den liggande i 50 år.

2008 tog vi kontakt med en kakelugnsmakare som var mycket entusiastisk och tyckte lika mycket om gamla hus som vi. Arbetet utfördes i januari när vi själva inte var där. Förutom att sätta upp kakelugnen så satte dem i nya aluminiumrör i murstocken och fyllde den sen med flamsäkert material för att göra eldningen säkrare. I gamla stora murstockar kan annars rökgaser samlas och antändas om man har otur.
När dem väl var klara var det bara för oss att städa. Det var damm, smuts och gegga överallt. Det var brukstänk på alla väggarna ända upp till gardinerna. Men när vi väl började se bakom allt damm fick vi se vilken fantastiskt vacker kakelugn vi hade


När kakelugnen väl stod där fick vi lov att ha ett element på under flera månader för att den skulle torka korrekt. Och i ett gammalt torp blir det mycket eldande för kråkorna. Som tur var denna vintern den varmaste sedan mätningarna startats. Trots det blev elräkningen inte så rolig men det var det värt. Sex månader senare, till midsommar, fick vi äntligen elda i den!