Min farbror Lars berättar:"Året var 1963. Nalle , vi kallade honom så när han var liten, hade redan spelat med stenkulor. Margareta och jag var en dag på promenad med Nalle ute i naturen. Vi bodde på Hammarbyhöjden och där fanns många ekar. Vi visade honom, att det var gott om ekollon.
Nalle tyckte att dom nästan var som spelkulor. Men det var svårt att spela med de ovala ekollonen. Nalle undrade vad man kunde använda ekollonen till. När vi berättade att man kunde sätta dom i jorden och få nya träd, ville Nalle genast prova.
Vi valde ut ett ollon, som spruckit och hade en liten grodd. Sedan blev det bråttom att komma hem och plantera. Nalle tyckte det var riktigt spännande.
Ollonet sattes i en blomkruka. Nalle frågade varje dag när trädet skulle komma. Tiden gick och Nalle hade nästan givit upp, när det äntligen hände något. Ett litet grönt blad syntes. Sedan gick det fort. Varje dag blev plantan större.
Till hösten var den 2 dm hög. Vi blev alla oroliga, när hösten kom och alla bladen föll av. Det blev bara en pinne kvar. Och så stod den över vintern.
Våren kom och med den kom nya blad på den lilla eken. Vi blev glada av att den lilla eken växte och frodades. På sommaren planterade vi om eken i en större kruka. Till hösten blev eken 8 dm. Det kändes lika sorgligt att alla bladen föll av igen, men den här gången var vi inte lika orolig.
Följande sommar var eken mer än en meter hög, och det kändes inte rimligt att fortsätta att ha den inomhus.
Vi beslutade att åka till torpet och låta eken få ett nytt hem. Dalälven har ansetts som nordgräns för ekens utbredning, men vi hoppades att det skulle gå bra.
Som vi alla sett står eken kvar och har i år faktiskt nått en ålder av 50 år."
April 1974 mätte eken med ett snöre under nedersta grenen 38cm i omkrets. Oktober 2013 mätte den 175cm.
April 1974 mätte eken med ett snöre under nedersta grenen 38cm i omkrets. Oktober 2013 mätte den 175cm.
