Livet i stugan levdes oftast i bara ett rum oavsett om man bodde i en enkelstuga eller i en parstuga. I vardagstugan sov alla, maten lagades över öppen härd och inomhusarbetet sköttes även här.
Till och med smådjuren hade en plats inne under vintertid. Härden var stugans centrum för där fanns värmen och ljuset. Med tanke på alla människor som höll till i stugan, matlagning över öppen eld, djur och fönster som inte gick och öppna kan man tänka sig att doften inte var för angenäm.
Sov gjorde man i väggfasta sängar för att få plats med så många som möjligt. Man kunde hänga för ett förhänge eller en ”förlåt” framför sängen. Det hjälpte till att hålla värmen och kanske ge lite privatliv i den överfulla stugan. Sängen bäddades med halmmadrasser och täcken kunde vara hopsydda fårfällar. Lakan började inte användas förrän långt in på 1800-talet. Lakan var en statussymbol och användes inte för det var bekvämt eller hygieniskt. Gästsängen kunde stå bäddad med finaste lakanen medan bonden och hans familj låg på grov trasväv.
En milstolpe var när den första järnspisen kom. Med den kom värmen men behovet av ljus ökade så småningom kom fotogenlampan.
Trasmattan föddes ur sparsamhet. Tidigare hade lumpen sålts till pappersbruken men när tillverkningen lades om behövdes lumpen inte längre. Men att slänga saker var inget man gjorde förr. Trasmattan liksom många andra uppfinningar är födda ur gamla tiders sparsamhet.
Det här var andra tider än vårt slit och släng....
