En av semesterdagarna beslöt vi oss för att besöka Säters mentalvårdsmuseum. Det var visningar 2 gånger varje dag och eftersom vi kom lite tidigt fick vi en stund över att gå runt i området. Den gamla låsta avdelningen för "oroliga" patienter låg en bit längre bort; Fasta Paviljongen. Huset hade en ägare som inte skötte fastigheten, vilken nu stod och förföll. Det kändes lite kusligt att gå runt dem höga murarna som omgav byggnaden och man undrade hur det varit att sitta inlåst innanför dem?
Det var endast guidade visningar och vi trodde först att vi skulle bli ensamma. Men det visade sig att vi blev en grupp på ett 30-tal både vuxna och barn. Visningen pågick i en och en halv timme och vi fick veta det mesta om hur det hade varit att vara psykiskt sjuk förr i världen. Det var inte ens säkert att det var en psykisk sjukdom som patienterna led av utan kunde handla om dövhet, cp-skada mm. Om man en gång blivit inskriven kom man inte därifrån. Patienterna kunde leva hela sitt liv på Säters. Det enda sätt man kunde lugna oroliga patienter med var vattenbad. Om det inte hjälpte använde man sig av insulinchock och till sist lobotomering.Det ändrades först när psykofarmaka började användas.
Ett besök rekommenderas!
Museet är för övrigt designat av min pappa som även gjort "Carl Jularbo museum" i Avesta
Museet är för övrigt designat av min pappa som även gjort "Carl Jularbo museum" i Avesta
