Bastubadandets historia

Det svenska ordet Bastu är en förkortning av det äldre ordet Badstuga. Att vi har ett eget ord för denna företeelse visar att vi har en lång tradition av bastubadande. Sedvänjan med bastubad har funnits i Europa och Sverige sedan medeltiden och det var även vanligt med offentliga bastur i städerna. Den första ordnade formen av bad i form av rökbastun kom med ruserna; ett svenskt vikingafolk, som tagit med sig traditionen från sina resor.



I Europa var det den grekiska kulturen som först nyttjade kroppsbad för nöjes skull. Hos grekerna stod vattnet tidigt i högt anseende och var tillsammans med värme ett viktigt hälsomedel. Man badade i stora badanläggningar som även innehöll plats för andra ändamål så som gymnastik, mat och bibliotek. Dessa tidiga kulturcentrum kallades gymnasium, ett ord som lever kvar i vår kultur med en något ändrad innebörd.

Under medeltiden var kyrkan ännu välvilligt inställd till badandet och bland senare munkordnar fanns en tydlig tradition att regelbundet bada av hygieniska skäl. På 1300- och 1400- talet blev badstugorna allt vanligare på landet så att varje bondgård snart hade sin egen anläggning. Varje lördagskväll samlades gården folk för att bada.

Städernas badstugor i Europa utvecklades under 1500-talet till att bli en gemytlig samlingsplats med skämt och dryckenskap, föregångare till vår tids krogar. Promiskuiteten var allmänt utbredd och vissa badstugor utvecklades till rena bordeller. De ohygieniska förhållandena med stor risk för smittspridning av framförallt syfilis i kombination av bränslebrist ledde slutligen till badstugornas fall.
 
Då badstugorna började stängas igen på kontinenten fortlevde traditionen i Sverige under ett par sekel till. Makten låg på den tiden i byn hos de stora bönderna och framförallt hos prosten. Bland dem religiösa ledarna spreds sig den uppfattningen att nakenhet var en synd. Därför tyckte kyrkans folk inte om att folket badade och definitivt inte badade tillsammans. Sverige hade förändrats från att ha varit ett hedniskt samhälle till att bli en kristen, feodal och hierarkisk stat. Badandet hade betraktas som en njutning och det kunde inte accepteras. Nu blev det därför gudomligt att vara smutsig. Så under 1700 och 1800- talet användes bastun endast till det årliga karbadet till jul.

Sverige och Europa gick in i en allmän smutsålder.
"Lort-Sverige" började bre ut sig ( se mitt inlägg. Lort-Sverige)
 
På dem svenska bondgårdarna under 1800-talet började man istället använda bastun till främst lintorkning, malttorkning och sädestorkning.  Man kunde även konservera kött med hjälp av rök.

Det sista äldre offentliga badet i Sverige som stängdes var Rosenbad. Namnet kommer från den badstuga som låg här sedan 1684. Den ägdes av den tyskfödde badmästaren Christoffer Thiel och hette då troligen Lillienbadh. Liljebadet var en behandling men det populäraste badet var ”rosenbadet”. Namnet ändrades 1708 till Rosenbad och badet revs revs 1723 men namnet lever kvar.