Mest karakteristiskt
förr gånga tiders mathållning var att den var ensidig.
Maten var olika sammansatt beroende på vad som fanns att tillgå. ”Man tager vad man haver” var den gyllene regeln.
Där man levde av boskapsskötsel var baskosten bestående av mjölkprodukter med långmjölken som karakteristiskt inslag. Att dricka färsk mjölk var inget som förekom eftersom tillgången varierade under olika tider på året. Därför konserverades mjölken eller kärnades till smör. Smör var inte heller något man unnade sig ofta. Det såldes och gav välbehövliga kontanter. Smöret hölls för att vara sovel, vad vi idag kallar pålägg. Om man hade smör på smörgåsen fick man inte lägga på något annat sovel så som ost till exempel. Det kallades ”tvesovla” och det var något fult.
Maten var olika sammansatt beroende på vad som fanns att tillgå. ”Man tager vad man haver” var den gyllene regeln.
Där man levde av boskapsskötsel var baskosten bestående av mjölkprodukter med långmjölken som karakteristiskt inslag. Att dricka färsk mjölk var inget som förekom eftersom tillgången varierade under olika tider på året. Därför konserverades mjölken eller kärnades till smör. Smör var inte heller något man unnade sig ofta. Det såldes och gav välbehövliga kontanter. Smöret hölls för att vara sovel, vad vi idag kallar pålägg. Om man hade smör på smörgåsen fick man inte lägga på något annat sovel så som ost till exempel. Det kallades ”tvesovla” och det var något fult.
Där jordbruket
dominerade var kosten till stor del baserad på gröt och bröd. Och gröt
kunde den skånska bonden äta både morgon, middag och kväll. Men någon mjölk
fick man sällan till i så fall sur skummjölk. Ibland kunde man ha en klump i
mitten av något flott eller sirap och i bästa fall en smörklick. När
gårdsfolket samlades vid grötfatet, alla med en slev var, var det inte tillåtet
att försöka snilla åt sig av det goda smöret. Det gällde att hålla sig på sin
kant. När man sedan lyckats äta sig fram till smörklicken sade man att han
”kommit upp i smöret”. Ett uttryck som lever kvar än idag.
Potatisen lanserades av Jonas Alströmer 1724 men trots
statlig propaganda hade svenska folket svårt att lära sig äta potatis. Den slog igenom först som råvara vid brännvinstillverkningen. Men hembränningen förbjöds 1855 och det fick
betydelse för den ökade mängden fattiga; torpare, statare och backstugusittare som överlevde tack vare potatisen.
På 1850-talet åt vi 4kg socker per person och år som vi kan
jämföra med dagens 43kg. Allt färre tar
idag socker på filen och i kaffet som man gjorde förr men vi konsumerar
otroliga mängder socker på annat sätt. Det är ganska intressant att jämföra hur vi äter idag med förr. Då var baskosten gröt, bröd, mjölk och potatis. Det är basvaror som många idag undviker att äta på grund av olika dieter och idéer. Socker i kaffet är farligt men oändliga mängder godis och läsk stoppar vi i oss!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar