Min farbror Lars berättar:
"Året var 1963. Nalle , vi kallade honom så när han var liten, hade redan spelat med stenkulor. Margareta och jag var en dag på promenad med Nalle ute i naturen. Vi bodde på Hammarbyhöjden och där fanns många ekar. Vi visade honom, att det var gott om ekollon.
Nalle tyckte att dom nästan var som spelkulor. Men det var svårt att spela med de ovala ekollonen. Nalle undrade vad man kunde använda ekollonen till. När vi berättade att man kunde sätta dom i jorden och få nya träd, ville Nalle genast prova.
Vi valde ut ett ollon, som spruckit och hade en liten grodd. Sedan blev det bråttom att komma hem och plantera. Nalle tyckte det var riktigt spännande.
Ollonet sattes i en blomkruka. Nalle frågade varje dag när trädet skulle komma. Tiden gick och Nalle hade nästan givit upp, när det äntligen hände något. Ett litet grönt blad syntes. Sedan gick det fort. Varje dag blev plantan större.
Till hösten var den 2 dm hög. Vi blev alla oroliga, när hösten kom och alla bladen föll av. Det blev bara en pinne kvar. Och så stod den över vintern.
Våren kom och med den kom nya blad på den lilla eken. Vi blev glada av att den lilla eken växte och frodades. På sommaren planterade vi om eken i en större kruka. Till hösten blev eken 8 dm. Det kändes lika sorgligt att alla bladen föll av igen, men den här gången var vi inte lika orolig.
Följande sommar var eken mer än en meter hög, och det kändes inte rimligt att fortsätta att ha den inomhus.
Vi beslutade att åka till torpet och låta eken få ett nytt hem. Dalälven har ansetts som nordgräns för ekens utbredning, men vi hoppades att det skulle gå bra.
Som vi alla sett står eken kvar och har i år faktiskt nått en ålder av 50 år."
April 1974 mätte eken med ett snöre under nedersta grenen 38cm i omkrets. Oktober 2013 mätte den 175cm.
Uppdraget för helgens besök var att fylla på vedförrådet. Med två kakelugnar, en vedspis och nu även en vedeldad bastu försvinner vedpinnarna fort. Vi kapade, klöv och staplade så länge vi orkade.Men den råa luften och lite ont i ryggen gjorde att det inte blev så länge.
När vi kom fram var det inte så kallt ute men inne i huset var det två minusgrader.
Vi började elda men gick snart ut till bastun, där det blir fortare varmt
än inne i huset. Att vi inte var inne och elda den stunden på kvällen straffade sig senare med att vi
bara fick upp tio plusgrader innan vi gick och lade oss. Då fick det bli dubbla täcken och mössa på!
Efter ett långt uppehåll var vi återigen här. Vintern hade även här varit mild så någon snö fanns det inte och det var 3 plusgrader. Men det var inte länge sedan det hade varit en lika mild inledning på vintern. Tittade i dagboken från vintern 2011/12 och då hade det varit 5 grader i december och 7 grader i februari. Men december 2012 var det 21 minusgrader !
Vi har under åren haft en del besök av möss. Vi har aldrig sett de små
"söta" djuren men dom har lämnat sina spår. I sommarköket har dom
under många år fått härja fritt men när vi gjort klart allt kring golvet har
dom tydligen varit tvungna att hitta nya vägar. Den vägen har varit genom
golvet under dörrsockel till köket. När vi kom nu hade mössen besökt besticklådan
igen och gnagt frenetiskt på en smörkniv. Tydligen har vi inte diskat
ordentligt!
Dessutom och tyvärr hade dom hittat alla mina värmande saker. Det var hål i
yllefilten, vetekudden, duntofflorna och även i mina frötofflor. Mössen känner
tydligen lukten av allt som eventuellt kan ätas. På kvällen när vi lagt oss
hörde vi gnagandet under sängen. Först var jag rädd att dom kröp på golvet inne
men vi märkta snart, att det som tur var i bjälklaget ljudet kom från. Men det som inte var så bra är
det gnagdes med en sådan frenesi så att vi tror det inte dröjer länge innan de
är inne i rummet. Spikar man igen på ett ställe hittar dom tydligen ett
nytt alternativ. Vi får se vem som vinner. Det känns just nu inte som att det blir vi.
Min farbror Lars berättar:
