Världens största Dalahäst

Ett besök vid världens största dalahäst. Den stoltserar vid Riksväg 70/Riksväg 68 i Avesta. Den är 13 meter hög och man känner sig ganska liten när man står direkt under !

Doft av schersmin

Fortsatt byggande...

Efter att vi varit hemma och vänt var vi här igen. Det tog ungefär en timme innan vi fyllt hela tomten med diverse saker för omdisponering och annat till byggnationerna.

Rivning av dasset

Efter en lång helg med besök av barnen, släkten och solen var vi återigen ensamma. Då var det dags att ta itu med att riva det gamla dasset. Det var den sista sidan av väggen innan renoveringen av uthuset kunde slutföras.
Det är alltid spännande att riva gammalt och kanske en aning sorgligt. Men nöden har ingen lag. Dasset hade passerat bäst före, vilket vi såg i bjälkarna när vi rev. Ytskiktet på dasset hade en gång tidigare renoverats som vi kunde se på nyare spik och brädor. Men under fanns gamla smida spikar och grövre plank.
Dessutom tre stycken hål för trevlig samvaro på dasset!

 

 

 

Stommen färdigbyggt och uppregling för det nya dasset.

 

 

Släktträffen

Efter en lång tid av planering var dagen äntligen här då alla skulle komma till den stora "släktträffen". Vi var totalt sjutton personer och det var verkligen tur att vädret visade sig på sin allra bästa sida. Sommaren kom med solsken och 28 grader. Alla njöt i värmen och speciellt min far och farbror tyckte det var roligt att komma hit och se hur vi förvaltat torpet som funnits i familjens ägo sedan 1950-talet.

Festen startade med en gigantisk kakbuffé med sju sorters kakor. Tjejerna hade ägnat hela fredagen till att baka och gott blev det. Tillsamman gick vi sedan bort till den närliggande B&B där gästerna skulle sova den kommande natten.
Väl tillbaka satt vi sedan resten av dagen och kvällen på gräsaltanen och åt mat som vi alla tillsammans tagit med oss. Vi åt, drack och pratade hela kvällen lång och vi  fick även se en fantastisk solnedgång. Bättre kunde det inte bli!

 

 

 

Pioner

 

 

 

 

Sommar och semester

                                                                                Äntligen,äntligen är det semester och tid för en längre vistelse i torpet. På väg upp stannade vi alla i en av Enköpings parker för en picknick. Kvällen var lagom ljumen för utevistelse och det hade lovats ännu bättre väder.

Innan vi åkte vidare stannade vi på ett nyöppnat café; Café Samt. Ägarna hade ändrat inriktning på livet och startat ett café samt musikäffär samt kostrådgivningkurser        Kul idé

 

 

 

 

 

Midsommardagen

Smörboll

Tvärtemot alla andra åkte vi upp på midsommardagen, efter att vi firat midsommarafton hemma. Det var lugnt och fridfullt på vägarna och solen sken. Väl framme möttes oss en yvig gräsmatta och övervuxna rabatter. Det var det korta besökets avsikt, att snabbfixa lite i trädgården. Inte för att det går så snabbt, bara gräset ägnade vi åtskilliga timmar åt och sen därtill rensandet av rabatter. Men sen såg allt ganska bebott ut och jag fick beskåda min nyplanterade smörboll. Lite ljusare än den som redan finns.

 

När vi på söndagen åkte hem var vi minsann inte ensamma. Då var det en enda lång karavan av midsommarfirande "Stockhomare" som skulle söderut. Vi stannade i Enköping och fikade i en av parkerna. Växtligheten vid ån är ganska spännande!

 

 

Försommaren är gul

 

Ljusstakar

På fredagen tog vi lite paus i allt grävande och rensande av trädgården och åkte in till Avesta. Det är alltid lika kul att åka runt i omgivningarna. Först stannade vi på kaféet vid Carl Jularbo museum. Där har dem kaffe med hembakt bröd och även ett museum om Carl Jularbos liv, som min pappa en gång designade. Jag åt en alldeles för stor bit morotskaka men det är en av fördelarna med trädgårdsarbete; att man är väl värd lite godsaker.

Innan vi åkte hem igen hann jag köpa ett par jättefina glasljusstakar som passade torpet perfekt!

http://www.avesta.se/Kultur--Fritid/Museum/Carl-Jularbo-Museum/

Långhelg i torpet

Kom hit igen onsdag kväll för att tillbringa långhelgen här. Vi hade länge sett fram emot att få vara här en lite längre tid än en kort helg.
Det spöregnade hela vägen upp när vi körde. Men som tur var blev vädret bättre på torsdagen. Vi såg att Forsythian blommade vilket är ganska sent. Sist vi var här hörde vi att våren var ca 4 veckor sen enligt metrologerna och det stämmer ganska bra. Ser på ett gammalt inlägg på bloggen när vi var här på påsken den 23 april, att den redan då stod i full blom.

Dagens stora uppdrag var att elda ner den stora rishögen vi samlat på oss sen förra sommare. Vi startade lite försiktigt och det var ganska svårt att få eld för det var surt i backen efter nattens regnande. Men det var ju idealiska förhållanden för eldning. När det väl tagit sig slängde vi på ris i över sex timmar. Men även om det var skönt att slippa rishögen så måste jag erkänna att elda för kråkorna känns ganska meningslöst. Men var gör man?

Sent på kvällen satt vi sedan i värmen och såg lågorna falna med ett glas vin. Kroppen värkte i alla lemmar efter dagens slit men vi kände oss nöjda med det vi åstadkommit.

Uthusets framsida

På söndagen var vädret en aning mer likt vår med lite solsken. Vi skulle denna dag riva en bit av väggen på uthuset, som blir ena kortväggen i nya toaletten. Först skruvades fönstret bort, som vi tog hem, för renovering.

Efter att all panel tagits bort var det stommens tur. Uthuset har inte byggts för den belastning vi nu ska ha så vi tyckte det var bäst med ett gediget regelverk. Klarar en jordbävning, enligt snickarmästaren själv.

Fortsättning följer...

 

 

 

Äntligen vår, eller?

Kom hit igen på lördagseftermiddagen. Det var mer än en månad sedan vi var här sist. Vi hade försökt vänta in våren som verkligen inte vill infinna sig. På väderrapporten hade dem lovat bättre väder men vi kom hit i snöblandat regn och endast 2 plusgrader. Inte mycket till vår inte. Vi fick i och för sig vara glada för att det inte var minusgrader inne i huset. På kvällen var det dimma över hela sjön.

 

Tillverkning av innanfönster

I sommarköket finns ett fönster på gaveln som är utbytt av mina farföräldrar. Visserligen är fönstret fantastiskt vackert men jag hade nog föredragit att originalen satt kvar. Men nu är det som det är och vi kände inför renoveringen av rummet att det skulle bli för mycket jobb att återställa det. Vi har lämnat in de båda nio-rutade fönstren för målning så dem pryder sin plats. Men englasfönster står inte emot något när vintern kommer. Då tyckte jag att det var en bra idé att tillverka ett innanfönster. Det är alltid spännande att se hur man lyckas och många fel gör man på vägen. Men det är ju ändå så att det är på det viset man lär sig. Eller avstår från att göra fler...

Startade med att fräsa en snygg kant

Slipa och åter slipa för att det skulle passa så bra som möjligt

Test av hörnen om dem passar...

Träpluggar i hörnen samt lite lim

En första test, då vi ser att dem blir något för små
 



Figursågning av anslagsbrädan

Målning, målning och åter målning.
Sedan glasning hos en glasmästare.


 

Håltagning för fönsterskruv

Fönsterskruven monterad

 

Anslagsbrädan målad och fastspikad

Tätning med lister i ull

 Det färdiga resultatet!




 

Fina gamla saker

Fina gamla saker.

 Udda men vad gör det, de pryder sin plats

Is på sjön

Lördag förmiddag var det fint väder så vi tog en tur ner mot sjön. Förutom blåsten stördes friden av alla bilar och andra fordon som racade runt på sjön. Det är något vi märkt förut att det är lugnare i storstan, där människor kanske är mer vana att behöva ta hänsyn till varandra. På landet är det inte så många som bor så där stör man ingen?

På väg mot sjön över åkern

Utsikt upp mot huset, ser mest ut som skog

 

Ut över sjön mot andra sidan

Solnedgång