Innertrappan

Vi har under en längre tid planerat att kunna nyttja hela loftet på uthuset, så när en innertrappa skulle slängas efter ett rivningsarbete, tog Leif hand om den.

Vi började med att städa undan.

Efter att taket sågats upp för trappan, började vi med väggen. Den befintliga panelväggen fick bara lite ny målarfärg. Ytterväggen behövde isoleras och på det blev det helt enkelt en spånskiva. När man bevarar gamla hus blir det ofta mycket arbete, så här kände vi att vi inte fick glömma att det gällde uthuset!

När väggen var klar började det lite mer komplicerade arbetet; att ändra en trappa som passar en villa till vårt lilla utrymme.
Och ja, det var svårt. Även om Leif har byggt många trappor i sina dar så var det här något annat.
Men trots en hel del tänkande, ett antal svordomar och andra missöden så blev det en trappa till slut!

Intrånget

När barnen var på besök åkte vi runt lite i omgivningarna. Vårt första stopp blev Intrånget, ett litet samhälle med en väl bevarad gruvlave. När man passerar skylten till Intrånget upphör allmän väg och ett lite spöklikt samhälle infinner sig.
Gruvan Intrånget gav upphov till samhällets namn och bildades 1913–1916 när gruvan moderniserades och gjordes djupare.

Intrånget är idag en by med ett tjugotal invånare, men vid gruvans mest aktiva period bodde och arbetade cirka 300 personer i samhället. I berget bröts järnmalm och man hade gruvdrift från 1300-talet fram till år 1900. 1912 återupptogs gruvdriften i bergets översta del och byn växte upp på bergets topp. Gruvan var i drift fram till 1969. Gruvlaven, som är byggd i trä, fungerar numera som utsiktstorn och genomgick ett större reparationsarbete under 2009. Den är 25 meter hög och trappstegen är många. Men väl däruppe bjuds man på en fantastisk utsikt. En liten konstutställning på bottenvåningen av gruvlaven förhöjde upplevelsen!

Skräprensning

Eftersom vädret har växlat mellan spöregn och duggregn så bestämde vi oss för lite inomhusaktiviteter. Inför kommande byggnationer behövde vi rensa lite i gömmorna. Sagt och gjort började vi i snickarboden och städade ut flera generationers (inkl vår egen) samlande av diverse "bra ha saker". Högen

blev i och för sig inte så stor utan den stora skillnaden blev mera "var sak på sin plats"

Ett och annat guldkorn hittade vi bland allt annat bråte. När vi har tömt ur olika illaluktande vätskor och rengjort flaskorna blir dem riktigt vackra!

Blomsterprakt

Pion, midsommarblomster, lupin och prästkrage

Tömning av brunnen

Idag tömde vi brunnen!
Under en längre tid har vi haft dålig vattenkvalité med illaluktande vatten. Det bildas tydligen metangaser när vatten blir stillastående. Sällan i grävda brunnar men kanske på grund av att vi inte använder vattnet så ofta.
Hur som haver fick vi tips av en släkting, som bott på landet, att tömma brunnar var vardagsmat. Vi köpte en dränkbar pump som vi nu sänkte ner. Det tog ungefär en timma att tömma brunnen och nu återstår det att se hur lång tid det tar innan den har fyllt på nytt vatten. Och om kvalitén blir bättre!

Gysinge

Vi tog vägen "över" Gysinge när vi åkte upp. Gysinge ligger i Sanvikens kommun i Gästrikland precis när man passerat Nedre Dalälven. Gysinge är numera förknippat med Gysinge Byggnadsvård men var på 1800-talet Gästrikslands största järnbruk.
Intresset för byggnadsvård har stadigt ökat genom åren. Numera säljer man mest nytillverkade saker i gammal stil. Tidigare fanns ett stort utbud av begagnat men nu rivs och slängs det inte som förr.
Vi inhandlade 4st innanfönsterskruvar och en rulle tätningslist av ull samt en fotskrapa för den nätta summan av tusen kronor.

http://webshop.gysinge.nu/

Nya växter för plantering

Växtbeskrivning

Temynta - Monarda

Temyntan blir ganska hög, ca 80 cm. Blommorna har ett lite rufsigt utseende och är mycket vackra. De finns i flera nyanser i rosa, rött och lila. Bladen är tandade och doftar mycket starkt. Temyntan behöver mycket utrymme för sina utlöpare.

Bergnarv – Arenaria ”Montana”

Tålig alpart som växer även på karg mark. Mattbildande. Vackra, vita stjärnblommor med gul mitt. Lämplig för stenparti.

Rosenstav - Liatris "Alba"

Rosenstav får antingen vita eller rosa höga spiror på sensommaren. Det är en flerårig ört från familjen korgblommiga växter. En ovanlig egenskap är att den slår ut uppifrån och ner. Blomningstiden är juli till augusti. Den blir vanligen mellan 40-100cm höga. Blommorna kommer i små blomkorgar i mer eller mindre tätsittande ax.

Glad Midsommar

Den svenska midsommaren firas i samband med Sommarsolståndet, som markerar årets längsta dag och årets kortaste natt. Midsommarfirandet kan möjligen vara en förkristen solståndfest men det finns inga säkra källor på det.

 Kyrkan har sedan 400-talet ägnat midsommardagen till att minnas Johannes Döpares födelse, sex månader före Jesus födelse!

Den säkerligen äldsta sedvänjan att fira midsommar är i alla fall tändandet av midsommareldar., kända sedan 500-talet. Hos oss ersattes eldarna som samlingspunkt senare av Majstången-Midsommarstången

En kväll i juni

När vi kom upp denna gång efter 3 veckor sen sist, var det ingen skillnad mellan gräset och rabatterna. Allt såg ut som en äng. Men det var ganska vackert på sitt sätt.

Efter en hel dags rensande och klippande var vi väl värda ett gals vin i solen!

Drömparken

Efter en hektiskt vår med två klänningar att sy, två bröllop att bevista och en studentmottagning att anordna, var vi åter igen på väg upp. Vädret var härligt så vi stannade och hade picknick i "Drömparken" i Enköping.


Drömparken är en park i parken gestaltad av holländaren Piet Oudolf. Parken anlades 1996 och byggdes ut med en ny del 2002. Den ligger i de centrala delarna av Enköping brevid ån.

http://www.enkoping.se/swwwing/app/cm/Browse.jsp?PAGE=7219

För varje gång vi kommer får vi se nya blommor som blommor, som vi inte visste fanns där, eller glömt att vi planterat.
Vi får uppleva dubbla vårar i olika växtzoner :)

Valborgsmässoafton

För första gången skulle vi fira Valborg här i Torpet. Vi vaknade med vackert väder även om en aning kallt. Först åkte vi in till Avesta för att proviantera lite bl.a en flaska bubbel och bakverk. När vi kom tillbaka startade vi vår Valborgeld. Det fick bli en liten brasa som en försiktighetsåtgärd. Men det tog många timmar och högen vi hade att elda blev det kvar av.

På kvällen tittade solen fram igen och Herr Torpägare sa: Sol, vindstilla och fågelkvitter, kan det bli bättre? Nej, det tror jag nog inte....

Valborgshelg i Torpet

Våren har nu kommit till Torpet. Det är så härligt att se alla blommor och naturen som börjar slå ut. Det första vi fick göra när vi kom hit var att rädda lite djur. En alldelesen ny fjäril var fast inne i uthuset och tryckte sig mot fönsterglaset. Ett syskon låg på golvet och ville inte vakna mer. Med detta vackra exemplar släppte vi ut och vi såg när den fick luft under vingar.Men den kom inte  så långt för den var för svag.

Vi hittade små genomskinliga ägg när vi grävde i jorden. Vi tyckte att vi skulle rädda dem men får kanske ångra det om de utvecklar sig till små otrevliga kryp.

Mindre glada blev vi när vi upptäckte att myrstacken, som vi försökt ta bort, åter var i liv. Förra sommaren hade vi inte sett några myror men nu myllrade det återigen vid ingångshålen. Alla små myror arbetade flitigt med att bära barr och små pinnar. I och för sig ganska sympatiskt men stacken är för nära huset.

Otto

Utdrag ur Volym nr 3 på det 19:e året

Pappa Per-Inge återberättar söndagen den 5 juli 1981 i dagboken vad Ottos berättar från gamla tider:

"Hemma hos Otto"

       "Otto berättade att ”Pelles” som senare blev Hans gård, var storbondgården i gamla byn. Runt den låg flera gårdar, bland annat Ottos egen innan den flyttades på 1850-talet. Vägen förbi vår parkering är gamla byvägen som gick rakt genom byn vid ”Pelles” och vidare förbi skolan (som föresten en gång brunnit ner till grunden).

En av skolans gamla lärare bodde i nuvarande Sjöstrands kåk och gamla fru Karlsson intill oss är släkt i andra generationen till honom. Den gamla läraren fick ett våldsamt slut. En julafton på hans ålders höst skulle han till grannbyn för att handla. Man spände häst för släde och tog som vanligt vintervägen över sjöns is och vidare längs ån. Men där ån mynnar ut i viken var isen tunnare än man trott och släden skar igenom. Fru Karlsson, som då var ett år gammal hade följt med liggande i en spånkorg. Den fiskades upp flytande omkring i vaken med barnet i. Men den gamle läraren försvann i vattnet och drunknade.

Otto berättade även om Kingels hus. Före Anna bodde där hennes mor; Kingels Lotta. Otto minns henne från sin tidiga barndom (han är född 1916). Hon var då en urgammal gumma och känd som en lite av ”klok gumma”, som sysslade med åderlåtning. Hon hade nått som liknade ”en liten yxa å hacka hål med ” och blodet sög hon upp med ett kohorn med kapad spets. ”Hon var väll aldrig gift men hade ett par barn, det var Anna och nån pojke, tror jag”
Anna minns han som en gammal ungmö, väldigt smal och rak i ryggen. Hon var en av dem första häromkring som hade cykel och lätt att känna igen när hon kom åkande, rak i ryggen smal ”som en gärdsgårdsstör”

Bastubadandets historia

Det svenska ordet Bastu är en förkortning av det äldre ordet Badstuga. Att vi har ett eget ord för denna företeelse visar att vi har en lång tradition av bastubadande. Sedvänjan med bastubad har funnits i Europa och Sverige sedan medeltiden och det var även vanligt med offentliga bastur i städerna. Den första ordnade formen av bad i form av rökbastun kom med ruserna; ett svenskt vikingafolk, som tagit med sig traditionen från sina resor.



I Europa var det den grekiska kulturen som först nyttjade kroppsbad för nöjes skull. Hos grekerna stod vattnet tidigt i högt anseende och var tillsammans med värme ett viktigt hälsomedel. Man badade i stora badanläggningar som även innehöll plats för andra ändamål så som gymnastik, mat och bibliotek. Dessa tidiga kulturcentrum kallades gymnasium, ett ord som lever kvar i vår kultur med en något ändrad innebörd.

Under medeltiden var kyrkan ännu välvilligt inställd till badandet och bland senare munkordnar fanns en tydlig tradition att regelbundet bada av hygieniska skäl. På 1300- och 1400- talet blev badstugorna allt vanligare på landet så att varje bondgård snart hade sin egen anläggning. Varje lördagskväll samlades gården folk för att bada.

Städernas badstugor i Europa utvecklades under 1500-talet till att bli en gemytlig samlingsplats med skämt och dryckenskap, föregångare till vår tids krogar. Promiskuiteten var allmänt utbredd och vissa badstugor utvecklades till rena bordeller. De ohygieniska förhållandena med stor risk för smittspridning av framförallt syfilis i kombination av bränslebrist ledde slutligen till badstugornas fall.
 
Då badstugorna började stängas igen på kontinenten fortlevde traditionen i Sverige under ett par sekel till. Makten låg på den tiden i byn hos de stora bönderna och framförallt hos prosten. Bland dem religiösa ledarna spreds sig den uppfattningen att nakenhet var en synd. Därför tyckte kyrkans folk inte om att folket badade och definitivt inte badade tillsammans. Sverige hade förändrats från att ha varit ett hedniskt samhälle till att bli en kristen, feodal och hierarkisk stat. Badandet hade betraktas som en njutning och det kunde inte accepteras. Nu blev det därför gudomligt att vara smutsig. Så under 1700 och 1800- talet användes bastun endast till det årliga karbadet till jul.

Sverige och Europa gick in i en allmän smutsålder.
"Lort-Sverige" började bre ut sig ( se mitt inlägg. Lort-Sverige)
 
På dem svenska bondgårdarna under 1800-talet började man istället använda bastun till främst lintorkning, malttorkning och sädestorkning.  Man kunde även konservera kött med hjälp av rök.

Det sista äldre offentliga badet i Sverige som stängdes var Rosenbad. Namnet kommer från den badstuga som låg här sedan 1684. Den ägdes av den tyskfödde badmästaren Christoffer Thiel och hette då troligen Lillienbadh. Liljebadet var en behandling men det populäraste badet var ”rosenbadet”. Namnet ändrades 1708 till Rosenbad och badet revs revs 1723 men namnet lever kvar.

Getboden, golvet

Ännu en kortvecka i Torpet för att fortsätta med byggnationerna av Getboden. Vid förra tillfället blev det mest rivning men nu hade vi kommit till det lite roligare momentet att få bygga nytt. Själva byggmästaren hade kommit ett par dagar tidigare och hade hunnit med att såga till alla golvbjälkarna och skruvat fast dem med hjälp av balkskor.

Jag fick sen skruva fast masoniten och lägga i isoleringen. När jag klagade på den lite besvärliga arbetsställningen fick jag veta att han hade ”bjälklagsben” = fötterna i perfekt avstånd till knäna som passar dem 60cm.

Att sammanföra gammalt med nytt är alltid en utmaning!
Det gamla golvet i uthuset hade avslutats utan eftertanke vilket vi nu fick tänka på. För stunden fanns inget utrymme för att såga det jämt så vi fick måttanpassa en bräda.

Det var en uppgift jag ägnade mig åt en längre stund för att få den så bra som möjligt, men som ändå var svårt!

Rivning av getboden

Vi kunde ta en efterlängtad kortvecka på grund av att det var lugnt på jobbet. Herr torpägare åkte upp själv på tisdagen med ett hyrt släp fullastad med material till ombyggnaden. Ett hårt slit inleddes med att riva dem gamla stockväggarna. Arbetet var tungt och dammigt och en aning avancerat när dem gamla stolparna skulle ersättas.

Väderförhållandena var som tur var dem allra bästa.

På onsdag kväll anslöt jag efter en tågresa från Stockholm.
Min uppgift blev att slänga allt skräp på släpet. Upp och ner för ”mördarbacken” under ett par dagar gjorde att vi slapp övrig träning under sportlovet.
Vi åkte två vändor till återvinningscentralen och ett fullastat släp fick vi med oss hem.

När vi åkte på lördagen hade vi hunnit riva allt och bygga stommen. Men energin var slut för denna gång.

"Arkeologiskt fynd"

Sjöutsikt

När vi återigen kommer till Torpet möter oss en fantastisk överraskning. Sjön som vi sett mindre och mindre av genom åren fanns plötsligt där. Genom avverkning av träd och buskar nere vid vattenbrynet har vi fått tillbaka vår fina sjöutsikt!

Kingels Anna

Kingels Anna föddes 1871. Som vuxen fick Anna en dotter med en man som hon inte var gift med. Men barnet var mannens ögonsten och testamenterade hela sin kvarlåtenskap till barnet.
Dottern dog ung och Anna fick då ärva hela kvarlåtenskapen. Vid Annas död 1951 var nettobehållningen i boet
50 000, vilket var en ansenlig summa på den tiden.


Anna Eriksson erhöll Torpets lagfart 1/4 1937.