Kurs på Skansen

I veckan var vi på en kurs på Skansen: "Renovering av vedspis". Kursdeltagarna bestod av en samling entusiaster i olika åldrar. Det är alltid kul att träffa på människor som undrar samma sak som man själv gör. Kursledaren sa att efter denna kväll skulle vi se på vår
gamla vedspis med nya ögon och det stämde absolut. Nu längtar vi upp till Torpet för att se hur brännjärnen mår och även rostret.
Vedspisen slog igenom på mitten av 1800-talet och var en bra uppfinning; den värmde bättre, använde mindre ved och samlade röken i skorstenen. Men en nackdel var att ljuset försvann (från den öppna härden) och fotogenlampan kom att användas. Det blev dyra investeringar för allmogen.

http://www.skansen.se/grid/hantverkskvallar

Kakelugnens tidiga historia

"Pottkakelugn"

Kakelugnen utvecklades i det tyskspråkiga kulturområdet i Mellaneuropa. Ordet kakelugn härstammar därför från tyskans ”Kachel” (kakel) Betäckningen hämtades i sin tur från latinets ”caccabus”, som betyder kruka.
Det är inte helt klarlagt när dem tidigaste ugnarna tillverkades men det finns skriftliga belägg för att kakelugnen fanns redan på 800–900-talet.

Från den öppna härden utvecklade man en murad överbyggnad. Det man murade in i ugnen från början var troligen runda drejade krukor som man vände skålens insida utåt. Den tidigaste kakelugnen, skålkakelugn, var alltså en konstruktion med inmurade krukor vända med skålsidan utåt. I Sverige kallade man den ugnen för ”pottkakelugn” Krukorna hjälpte till att lagra och sprida värme i rummet. Kakelugnarna kunde bestå av ett fyrkantigt fundament och ovanpå detta en konisk, kupol- eller tunnformad ugn med inmurade kärl i regelbundet mönster.

I Sverige har pottkakelugnen funnits sedan senmedeltiden. Man har hittat rester av en verkstad från 1500-talet på Södermalm. Men redan då höll pottkakelugnen på att bli omodern men den levde kvar för att den var relativt enkel att framställa.

Alla europeiska kakelugnar var så kallade biläggarugnar, vilket innebar att eldstadsöppningen vette mot ett annat rum och att den eldades från baksidan. Gradvis blev ugnarnas form alltmer avancerade som tre och fyrkantiga men även andra former. En annan typ av ugn fanns nu också som kallades konvexkakel, som byggde på omvänd princip.
Det kakel som senare utvecklades var typer där dekoren stor i centrum. Då förekom kakelugnarna huvudsakligen i det mest påkostade byggnaderna.

http://madeleineoleifstorp.blogspot.com/2011/04/kakelugnens-historia.html

Gustav Adolfsdagen

Vi bestämde oss får att ta en liten tur upp till Torpet , som råkade vara Gustav Adolfdagen. Gustav Adolfsdagen firas den 6 november till minne av Gustav II Adolfs dödsdag 1632 i slaget vid Lützen. Att fira någons dödsdag med en bakelse känns en aning märkligt men det är även en allmän flaggdag. Vad det gäller bakelsen så kan den variera i innehåll men  känns igen på en silhuett av Gustav II Adolf som pryder den. Bakelsens är ofta gjord i marsipan eller choklad.
Hur som haver tackade ingen nej till att mumsa på en bakelse när vi kom fram och värma sig med kaffe. Men lustigt nog var vädret mycket mildare nu än sist vi besökte torpet då det var frost. Videungen hade börjat knoppa trots att det inte ens har blivit vinter!

Sommarköket; golvet

När kakelugnen väl stod på plats var det dags att fortsätta med resten av rummet. På golvet låg det trasmattor och bitar av gamla linoleumgolv. Vi hoppades att trägolvet under skulle var någorlunda välbevarat. Men det var kanske något naivt att tro, i ett över hundra år gammalt hus. Brädorna var rejält slitna på sina ställen, speciellt framför där den gamla ugnen stått. Vi kunde se spåren från svunna tider där dem gått fram och tillbaka framför ugnen för att laga mat och elda.

Eftersom vi tidigare hade slipat golvet i köket visste vi vilket tungt och tidsödande arbete det skulle bli, att även slipa detta golv. Alternativet var att byta golv men det var inte aktuellt just då. Vi utrustade oss med två slipmaskinen och öppnade alla fönster och slipade, timme efter timme. När vi sedan var någorlunda nöjda fick vi fylla igen en del större gropar innan vi började måla. En miss var att inte fylla igen alla springor mellan brädorna, det märker man sen när allt skräp samlas där!

Det färdiga resultatet!

Höst i Torpet

Ett kallt och höstigt besök i torpet. Vi vaknade med nollgradig kyla och frost på marken. Men luften var härlig och solen sken. Vi bestämde oss för att röja lite i trädgården. Det är ett arbete som aldrig tar slut.

Vi tog fram flismaskinen och grillen för att elda i. Vi klippte, sågade, flisade och eldade hela dagen. När vi fått en bra glödbädd grillade vi korv och åt lunch ute.

I en gammal rishög, som vi rensade, hittade vi en sovande groda som lagt sig för sin vinterdvala. Vi fick försiktigt ge den ett nytt hem.

Sida vid sida

Sida vid sida,
vi vandrar genom livet.
Men att tycka lika
är inget man tar för givet.
Om det är varmt eller kyligt,
vilken utsikt som den bästa är,
det visar sig på detta kort tydligt;
att åsikter går isär.
Men ändå,
sida vid sida

Sommarköket; Den blå(vita) kakelugnen

När vi tog över Torpet hade det sedan länge legat en nedmonterad kakelugn på vinden. När vi var uppe och räknade bitarna såg vi att dem var inlindad i tidningspapper från 60-talet. Mina farföräldrar hade någon gång köpt den, troligtvis från något rivningshus, för att sedan sätta upp den i vårt lilla torp. I sommarköket hade ju den gamla bakugnen rivits men rökkanalerna fanns kvar och det var där den var tänkt att sitta. Men av olika anledningar blev den liggande i 50 år.

2008 tog vi kontakt med en kakelugnsmakare som var mycket entusiastisk och tyckte lika mycket om gamla hus som vi. Arbetet utfördes i januari när vi själva inte var där. Förutom att sätta upp kakelugnen så satte dem i nya aluminiumrör i murstocken och fyllde den sen med flamsäkert material för att göra eldningen säkrare. I gamla stora murstockar kan annars rökgaser samlas och antändas om man har otur.
När dem väl var klara var det bara för oss att städa. Det var damm, smuts och gegga överallt. Det var brukstänk på alla väggarna ända upp till gardinerna. Men när vi väl började se bakom allt damm fick vi se vilken fantastiskt vacker kakelugn vi hade

När kakelugnen väl stod där fick vi lov att ha ett element på under flera månader för att den skulle torka korrekt. Och i ett gammalt torp blir det mycket eldande för kråkorna. Som tur var denna vintern den varmaste sedan mätningarna startats. Trots det blev elräkningen inte så rolig men det var det värt. Sex månader senare, till midsommar, fick vi äntligen elda i den!

Äppeltider

Vid torpet har vi flera gamla äppelträd som ger karaktär åt trädgården mer än dem ger frukt. Det är inget vi är ledsna för men i år var Åkeröträdet fullt att fina ätgoda äpplen. Åkerö har fått sitt namn från Åkerö Slott i Flen 1858 och är även Södermanlands landskapsäpple

Här är två andra äppelträd med karaktär. Det ena står utanför dasset. En gång för länge sedan hackade en hackspett sönder trädet så att stammen senare delade på sig. Men än står det kvar och pryder sin plats i trädgården.
Trädet mitt på gården har också en säregen form som vittnar om sin höga ålder.
Vi har även planterat ett nytt äppelträd för att föryngra något och vi valde "Aroma" som anses vara vårt godaste äpple!

Nytt café

Vi åkte upp på torsdagkvällen och stannade i Enköping för att sträcka på benen. När vi körde igenom stan på Rådhusgatan såg vi ett café vi inte sett förut: Astas Café. Vi bestämde oss för att prova och fick veta att det var nyöppnat sedan 2 veckor tillbaka.
Cafét hade "Rockabilly" tema med gamla bilder på väggarna och en fungerande jukebox vid en vägg. Eftersom det var ett lite mindre möte precis när vi kom in med ett 20-tal fotbollsdamer spelade vi inget denna gång men det blir fler besök!

Sommarköket

När mina farföräldrar köpte torpet fanns det ett tillbyggt sommarkök, med separat ingång. När det byggdes och varför vet jag inte men kan gissa att det var praktiskt att få lite mer utrymme på sommaren. Ett rum som inte var så noga med uppvärmningen. Man byggde med det material man hade.
En period i husets historia var rummet uthyrt, till en arbetare på bruket.Men det måste ha varit väldigt kallt och dragit att bo där på vintern.

Ganska snart började farmor och farfar (med hjälp av sönerna) att riva ingången på gaveln för att sen ta upp en ingång inne i huset, genom den gamla stockväggen. Dem rev även ner den stora bakugnen som upptog en stor del av rummet. 1969 byttes gavelfönstret ut och likaså fönstret mot vägen. Året efter började dem sätta upp masonitskivor på väggarna inomhus.

Efter min farfars bortgång avstannade arbetet med rummet och det fungerade sedan till stor del som ett förråd(skräprum). Men min pappa använde även rummet till målarateljé där han bl.a. skapade "Den sommaren...." i 25 upplagor

Sommar

                                                                                        I slutet av Juli tog vi ett par dagars extra semester för att njuta av sommaren i Torpet

Mamma

           

In memoriam

10 år av saknad

Cecilia

ä 18 mars 1942

ö 9 augusti 2001

Du fattas mig

 

Bröder

Min pappa +lillebror!

Jag + storebror

Jag + lillebror

Systrar

Storasyster 1989

Mellansyster 1990

Lillasyster 1994

Mamma + 2 småtjejer 1990

Fortsatt arbete runt kakelugnen

Vi fortsatte med golvet runt kakelugen. Med hjälp av en klinga sågade Leffe rader som vi sedan högg ur. Vi ville halvera trägolvet närmast ugnen så att vi kunde lägga en klinkerplatta framför, som gnistskydd. Vi hade valt en svart platta 30x30, lite likt skiffer

Det gamla golvet som ändå var så slitet efter alla år, var av så bra kvaliteé, att det tog ett bra tag att hugga allt

                             
Sedan började äntligen arbetet med klinkerläggning. Jag måttpassade varje platta noga och Leffe stod ute i regnet och kapade varje bit för sig. Även detta var ett tidsödande arbete men varje platta passade perfekt när vi var klara.
Då kunde vi börja med att lägga bruk och plattor och slutligen foga. Och det är lite speciellt att torka av grå fog och inte ha tillgång till rinnande vatten.
Men skam den som ger sig!
När vi väl var klara kom barnen på sommarbesök så en bild på det färdiga resultatet får vänta till nästa gång!

Säters mentalvårdsmuseum

En av semesterdagarna beslöt vi oss för att besöka Säters mentalvårdsmuseum. Det var visningar 2 gånger varje dag och eftersom vi kom lite tidigt fick vi en stund över att gå runt i området. Den gamla låsta avdelningen för "oroliga" patienter låg en bit längre bort; Fasta Paviljongen. Huset hade en ägare som inte skötte fastigheten, vilken nu stod och förföll. Det kändes lite kusligt att gå runt dem höga murarna som omgav byggnaden och man undrade hur det varit att sitta inlåst innanför dem?

Det var endast guidade visningar och vi trodde först att vi skulle bli ensamma. Men det visade sig att vi blev en grupp på ett 30-tal både vuxna och barn. Visningen pågick i en och en halv timme och vi fick veta det mesta om hur det hade varit att vara psykiskt sjuk förr i världen. Det var inte ens säkert att det var en psykisk sjukdom som patienterna led av utan kunde handla om dövhet, cp-skada mm. Om man en gång blivit inskriven kom man inte därifrån. Patienterna kunde leva hela sitt liv på Säters. Det enda sätt man kunde lugna oroliga patienter med var vattenbad. Om det inte hjälpte använde man sig av insulinchock och till sist lobotomering.Det ändrades först när psykofarmaka började användas.

Ett besök rekommenderas!
Museet är för övrigt designat av min pappa som även gjort "Carl Jularbo museum" i Avesta

http://195.149.138.7/mentalvmuseet/museum.html

Nr 17

Tygbitarna är utklippta och blixtlåset fastsytt

 Rynktrådarna till kanten sys

Fastnålning av volangkanten och sedan ihopsömnad

Den 17:e kudden till torpet pryder nu sin plats!

Dassfunderingar

Herr Torpägares betraktelse av världen!

(inifrån dasset sett !)

Skitgöra

En av dem första sakerna vi gjorde när vi tog över torpet, var att införskaffa oss en mulltoa. Även om ett äkta gammalt utedass hör till "torpromantiken" så är denna lösning så mycket enklare och smidigare. Man tömmer efter behov dvs beroende på hur mycket man nyttjar den. Ingen lukt och endast mull återstår. Det man behöver är el men behöver bara vara på när man använder den. Det är då den förbränner med hjälp av värmen och minimerar slutprodukten !

"Slutprodukten"

Rengörning

"Mulltoa är en biologisk toalett som komposterar avfallet och avdunstar vätska.

Komposteringen sker med hjälp av naturens egna mikroorganismer och utan kemikalier.

Kontrollerad lufttillförsel och värme samt regelbunden omrörning av komposten påskyndar förmultningen och omvandlar toalettavfallet till miljövänlig mull, som blir ett näringsrikt tillskott i trädgården"