Nr 17

Tygbitarna är utklippta och blixtlåset fastsytt

 Rynktrådarna till kanten sys

Fastnålning av volangkanten och sedan ihopsömnad

Den 17:e kudden till torpet pryder nu sin plats!

Dassfunderingar

Herr Torpägares betraktelse av världen!

(inifrån dasset sett !)

Skitgöra

En av dem första sakerna vi gjorde när vi tog över torpet, var att införskaffa oss en mulltoa. Även om ett äkta gammalt utedass hör till "torpromantiken" så är denna lösning så mycket enklare och smidigare. Man tömmer efter behov dvs beroende på hur mycket man nyttjar den. Ingen lukt och endast mull återstår. Det man behöver är el men behöver bara vara på när man använder den. Det är då den förbränner med hjälp av värmen och minimerar slutprodukten !

"Slutprodukten"

Rengörning

"Mulltoa är en biologisk toalett som komposterar avfallet och avdunstar vätska.

Komposteringen sker med hjälp av naturens egna mikroorganismer och utan kemikalier.

Kontrollerad lufttillförsel och värme samt regelbunden omrörning av komposten påskyndar förmultningen och omvandlar toalettavfallet till miljövänlig mull, som blir ett näringsrikt tillskott i trädgården"

Trädgårdens historia

Idag finns det ett växande intresse för vårt kulturarv. Att vårda äldre byggnader anses numera nästan självklart. Äldre trädgårdar är ett minst lika viktig del av vår bebyggelsehistoria. Problemet är kanske att trädgården till skillnad från byggnaden är en snabb föränderlig levande miljö som är starkt beroende av trädgårdsägarens omsorger.

1850-1940 var en expansiv tid för trädgårdsutvecklingen.
Då spreds kunskapen om att anlägga och sköta en trädgård till större delen av befolkningen. Det var vid de olika skiftesreformerna när byarna delades och gårdarna flyttades ut som även bönderna började anlägga trädgårdar.

Samtidigt med industrialiseringens genombrott i Sverige på 1890-talet började man på allvar bygga villor . Det rådde en enorm bostadsbrist, särskilt i städerna så staden gynnade byggandet av egnahem genom förmånliga lån. Det var främst riktade till arbetare, småbönder och andra mindre bemedlade. Men man ville även stoppa utvandringen och behålla landsbygdens befolkning. Med egna hus kom även den egna trädgården. Redan på 1800-talet hade man trädgårdsodling på skolschemat. Det var viktigt ur en nationalekonomisk synvinkel att få gemene man att odla sin trädgård och bidra till landets självförsörjning av livsmedel.


Vid torpen har det i allmänhet inte funnits mycket till trädgård. Torparen och hans familj skulle utföra ett visst antal dagsverk samt att bruka den tillhörande åkerplätten mot att de fick bo på torpet. Därför fanns det sällan tid och ork för trädgårdsodling. Fanns det rabatter berodde det helt på torparens egen ork, kunskap och intresse.
Man odlade köksväxter i mån av plats och tid. Kökslandet kunde vara en bit av närmaste åkerteg. Ett stort hinder när man odlade var att inställningen till vissa grönsaker var att det var rikemansmat. Man hade ofta dålig odlingsjord och det var även mer lönt att sälja det som åkern gav.

Blomsterodlingar vid torpen fanns oftast endast som en rabatt vid boningshuset eller möjligen smala rabatter längs med entrégången. Man odlade härdiga, lättförökande och lättskötta växter, ofta tillsammans med krydd- och medicinalväxter. En del växter förekom oftare än andra vid torpen och kallas ibland för torpväxter. Här är ett urval av de växter som odlades i torpträdgårdar c:a 1850-1940:

Akleja
Bergklint
Blomsterlupin
Bondpion
Daglilja, brunröd och gul
Dvärgiris
Löjtnantshjärta
Rosenmalva
Smörboll
Äkta stormhatt

Buskar som var vanligt förekommande vid torpen var de som gav bär t.ex. fläder. I övrigt planterades anspråkslösa buskar så som olika spireor, rotäkta rosor men framförallt syren och doftschersmin.

Juniblommor

En kavalkad av torpets juniblommande växter. Och det är bara ett axplock av alla blommor som finns!





Midsommrar

Eftersom vi inte besökte torpet till midsommar i år så bjuder jag på lite gamla bilder från tidigare år!

2008

2009

2010

Måns Ols

Ett kort helgbesök i Torpet. På vägen upp stannade vi, som många gånger förr, på ett favoritställe: Måns Ols i Sala. Det är ett trevligt värdshus som ligger vid damvallen. I området finns även en badanläggning och en kägelbana. Platsen har ett historiskt förflutet och har fått namn av Måns Olsson Ruvall, en dammvaktare från 1700-talets första hälft, men dammvaktare långt före honom har verkat och bott här på platsen. 1791 uppfördes ett värdshus som kom att bli ett populärt utflyktsmål för salaborna. 1960 revs byggnaden och en ny uppfördes som idag är tillbyggd och har övergått i ny regi med värdshusstandard.

Nya plantor



Nyinköpta små plantor att plantera vid nästa besök i torpet!



Och hoppas dem bli så vackra som i nästa inlägg:

Växtbeskrivning



"Blue lagoon"

Stormhatt:

Äkta Stormhatt är en ståtlig perenn som länge funnits i våra trädgårdar. Det är äkta stormhatt som man ofta ser förvildad vid gamla torp. Det är också den som användes flitigt som medicinalväxt förr. Den är en art i familjen ranunkelväxter. Ursprungligen kommer arten från Väst- och Centraleuropa. Äkta stormhatt är, som sina släktingar i Aconitum, mycket giftig, särskilt dess rot, som innehåller ett förlamande nervgift. Stormhatt har använts som medicinalväxt, främst i salvor på ytliga skador men även invärtes, som bedövande och därmed smärtstillande , men på grund av dess starka giftighet har all sådan användning upphört. Giftet har även använts för avrättning och mord. Det finns inget känt botemedel mot stormhattsförgiftning, enda möjligheten är att hålla hjärta och lungor igång på konstgjord väg tills giftet försvunnit ur kroppen. Äkta stormhatt blir 80 – 130 cm och blommar från juni till september. Blommorna är intensivt mörkblå eller mörkt blålila på 1 – 2 cm långa håriga skaft, med en hjälm lite bredare än hög. 

Backnejlika:

Backnejlikan är en tacksam liten växt som sprider sig intensivt. Den bildar utbredda, täta tuvor. Växer i de flesta lite torra jordar. Blir vackrast på mager växtplats. Förökas genom delning eller med frön. Självsår sig lätt. Blommorna sitter en eller flera på varje stjälk och är upp till 10 cm vida, doftande. Hos vilda populationer förekommer plantor med röda, rosa och vita blommor.  Den blir upp till 20 cm hög. Stjälkarna är nedliggande eller krypande, blomstjälkarna uppstigande. Blommorna sitter vanligen ensamma på långa skaft. Kronbladen är oftast lysande purpurröda eller mörkrosa med vita prickar, men vita former är relativt vanliga.

"Blue bird"

Trädgårdsriddarsporre:

De mest odlade riddarsporrarna i våra trädgårdar är trädgårdshybriderna och kom kring 1850. Trädgårdsriddarsporren är hög, upp emot eller över två meter, och ofta mer eller mindre dubbelblommande. Den är mycket starkväxande och härdig. Kan behöva stöttas något. Trivs i soligt till halvskuggigt läge på väldränerad växtplats.  

"Karl Rosenfield"

Luktpion:

Luktpion (Paeonia lactiflora) är en art i familjen pionväxter som härstammar från Kina, Mongoliet och Sibirien. Den växer på sluttningar, flodbankar och i lundar. Arten är en vacker och lättodlad trädgårdsväxt. Det är en örtartad perenn med tjocka rötter och knölformad stam. Stjälkarna är vanligen mer eller mindre röda, kala. Bladen är skaftade, dubbelt 3-fingrade och har ofta fina hår utmed nerverna.



"Immaculee"



"White wings"







Farfar Rune

Min farfar Rune föddes 1912 i Avesta. Hans pappa hette August, som var plåtslagare och hans mamma hette Alma. Rune växte upp i Skogsbo där hans pappa hade byggt ett hus. Endast 18 år gammal mister Rune sin pappa, när han tar sitt eget liv. Detta påverka honom givetvis mycket. Han blev lite tungsint och kunde ibland tiga i flera dagar. Men däremellan var han väldigt social och pratade med alla han stötte på. Rune hade gärna studerat vidare men det var något som August hade varit negativ till. Han började arbeta som arborrare på Avesta Järnverk. Där arbetade han treskift fram till 1945. Det var långa arbetsdagar och hårt slit. Senare började han arbeta på en mekanisk verkstad som en barndomskamrat startat. Det var där han träffade Krongård, den dåvarande ägaren till Torpet. Han var där för att få sin moped lagad och farfar pratade på som vanligt. Samtalet kom snart in på det gamla fina huset farfar sett i trakten där Krongård bodde. Det visade sig att det var just det huset som han ägde. Krongård hade själv köpt huset på aktion. Ja, det är mitt; sa Krongård du kan få köpa det! Farfar köpte det direkt och torpet kom i släktens ägo 1953.

Liten och stor

 

40 år har passerat mellan bilderna. Lite skillnad på personen på fotografiet kanske men utsikten är lika vacker som alltid.

Vårbesök

Efter 4 veckor är vi återigen i torpet. Då ser vi att vi fått lön för mödan; rabatten blommar så härligt! Men ändå börjar ogräset titta upp igen, en alltför ojämn kamp

Ogräsmåndag



Vi började redan på söndagen med ett par timmars rensning.
Bort med löv och gammalt gräs




Nu börjar man ana att det är en rabatt




Färdig, ja, någorlunda i alla fall. Med lite täckbark får man det hela se bättre ut.
Några nya stenar kring stenkistan också!



Påskdagen

På söndagen började en febril aktivitet av olika slag. Leif gick ned på ängen och högg ned en del träd och sly. Julia gick så småningom ut och slipade på en utemöbel. Själv började jag ett arbete som väntat i många år. Framför den blåvita kakelugnen hade golvet aldrig blivit ordninggjort. Kakelugnen vilade på det gamla fundamentet som den tidigare bakugnen stått på. På sidorna var det hål rätt ned under huset; ett bra ställe för både drag och möss att komma in! Jag började med att hugga underlaget någorlunda jämnt. Sedan hjälpets vi åt att gjuta med betong. Som armering använde vi hönsnät. Den säck vi hade med oss på 25kg räckte inte långt så arbetet får fortsätta nästa gång vi kommer då vi även ska lägga svarta klinker!

Påskhelg i torpet

Vi kom fram på eftermiddagen på påskafton i strålande sol.Hela tomten var full av vårblommor av alla slag; gula, vita och blåa. Praktforsythian blommade så fint på bar kvist!
Men det fanns även tecken på att det inte varit någon här på länge. Fullt med löv och torkat gräs. Ogräs var man än tittade. Här fanns en hel del att göra!

Inne i huset hittade vi en nyss vaknat humla. Lite förvirrad men säkerligen glad av att få komma ut.

Vi åt middag ute på gräsaltanen halv åtta. Det var fantastiskt skönt men maten blev en aning kall. Men vad gör man inte för att fira in våren!

Kakelugnens historia

Kakelugnen spreds från Tyskland till Norden under senmedeltiden. Att den anses vara en typiskt svensk företeelse beror på de tekniska framstegen som gjordes under 1700-talets senare del. Under den tiden var det energikris i Sverige i form av vedbrist. Det berodde främst på järnverkens stora användning av träbränsle. Men även folkökningen och det ökade lantbruket bidrog till skogsskövlingen och vedbristen. På grund av dem ineffektiva öppna spisarna, som släppte ut den mesta värmen genom skorstenen, gick det åt stora mängder bränsle att värma upp bostadshusen och att nyplantera skog var nästan okänt.

 1976 lanserades Carl Johan Cronstedts och Fabian Wredes system för ”Inrättning af Kakelugnar Til Weds Besparing”. En genialisk nykonstruktion av kakelugnens innanmäte med en indelning i fem långa rökkanaler. Rökgaserna tvingades därigenom att passera flera gånger upp och ned genom den keramiska massan och på det viset magasinerades värmen och ved kunde då sparas. Det hände till och med att en del sparade för mycket. Genom att spjället sköts in så mycket att dem farliga rökgaserna hittade in i rummet istället gjorde att en del aldrig vaknade!

Kakelugnarna var från början ett påkostat inredningsföremål och följde modets växlingar. Den förekom först bara på herrgårdar och i förmögna borgarhus. Till allmogen kom den först på senare delen av 1800-talet. Ända fram till 1870, då fabrikstillverkningen tog över, var kakelugnsmakeriet ett hantverk. Även om kakelugnarna började tillverkas på de stora fabrikerna i Stockholm och då främst Rörstrand, så levererades dem flesta kakelugnarna av lokala kakelugnsmakare

Kakelugnen är oöverträffad vad det gäller värmeutbyte i förhållande till energiåtgången. Rätt eldad ger den en verkningsgrad på mer än 85 % av vedens energiinnehåll som kan jämföras med öppna spisar som bara ger kring 10 %. Med två brasor om dagen kan man hålla ett rum varmt eftersom kakelugnen magasinerar värmen upp till 10 timmar.