Sportlovshelg i torpet

Vi tog ledigt på fredagen för att åka upp till Torpet. Att vara där är kanske inte lika "sportigt" som att vara i fjällen men bjuder ändå ett visst motstånd. Kylan ute och inne är ganska energikrävande. Hugga och bära ved, elda och hålla värmen gör att man känner att man lever. För att orka med det stannade vi, som många gånger tidigare på Ångbageriet i Sala. Det är härligt fik med hembakat bröd. Deras signum är blåbärsbullen som vi inte smakat dess lika någon annan stans. Den här gången kom vi tidigt så vi började med en smörgås och delade sen på en semla. Den bästa för året. Den obligatoriska blåbärsbullen tog vi med oss. Miljön är i 50,60 - tals stil. Ganska charmigt men skulle inte skada av lite uppfräschning.

Vädret var inte det bästa när vi kom fram men ändå alltid lika härligt att var här igen.Förra året vid samma tid tog det oss mer än en timma att bara ta oss fram till dörren på grund av all snö. Den här gången räckte det med att skotta en ruta för bilen så kunde vi pulsa upp för backen. Sen in i huset för att påbörja uppvärmningen

Kvällsmörker

Under natten hade det börjat blåsa rejält och när vi vaknade hörde vi hur det ven i hela stugan. Rullgardinerna lättade från väggen. Trots elementen hade det blivit ganska kallt i huset under natten.

Vi hade tagit med oss korv som vi skulle grilla ute i det fina vädret men trots att det var soligt så var det iskallt när det blåste småspik. Men när man har en vedspis går det lika bra att grilla korv inne!

Dagboksanteckning

                                         Min första anteckning i torpets dagböcker.
                Det är skrivet söndagen den 6:e september 1971 då jag var 6 år gammal.

Torpets historia

Torp är en bebyggelsebenämning som har haft olika innebörd genom tiderna.

Under medeltiden kallades en gård som låg på byns mark, men som fungerade som en självständig enhet för torp.

När Gustav Vasa på 1500-talet införde skattskyldighet för alla jordegendomar skapades olika "skatteklasser" efter markens storlek. Gårdar som var mindre än lägsta mantalsklassen, men inte var så små att de blev helt skattefria, klassades då som torp.

Under 1600-talet kom beteckningen torp alltmer att användas om små jordbruk som ingick i en större egendom men som brukades av annan än markägaren. Brukaren som kallades torpare, betalade då "hyra" till ägaren i form av dagsverken.

Mot slutet av 1800-talet minskade antalet torp drastiskt (från cirka 100 000 år 1850 till drygt hälften 1910) och betalning genom dagsverken ersattes med kontant betalning (arrende). Genom lagar likställdes dagsverkesbetalning med kontant arrende och torparens ställning stärktes. Många torp köptes fria av sina torpare och blev då egna fastigheter.
Genom en lag 1943 förbjöds dagsverksarbeten. Ordet torp miste därmed sin betydelse som arrendeform och används idag ofta om en liten, äldre stuga på landsbygden, ofta använd som sommarstuga.

Köket

Renoveringarna och till viss del även underhållet av torpet hade minskat under åren som gått. Huset hade stått tomt den mesta tiden under några år innan vi tog över. Det fanns alltså en hel del för oss att ta tag i. Bland det första vi gjorde vad att renovera köket. Vi ville göra köket mer praktisk utan att förlora den genuina charmen. Köket var möblerat med en del olika skåp och bord men hade ingen egentlig köksinredning. Det första vi gjorde var att ta bort den gamla plastmattan, eller om det möjligtvis var linoleum. Den hade säkert lagt dit en gång för att minska golvdrag men vi upplevde det som att golvet bara blev kallt. Golvet under mattan var rejält slitet och krävde en ordentlig nerslipning. Eftersom brädorna hade med åren blivit ganska runda kunde vi inte använda en golvslip utan kantslipen användes till hela golvet; bräda för bräda! Timme efter timme! När det äntligen var klart målade vi golvet ljust grått.




                                                                                               Sedan fortsatte vi arbetet med att ta bort det gamla skafferiet och bygga ett nytt. Det gamla hade breda hyllplan som vi egentligen inte använde till något. Innanför skåpsdörrarna på det nya skåpet placerade vi en mikrovågsugn och ett kylskåp, något som aldrig funnits i köket. Kanske lite väl modernt i ett torp men vi tyckte det var förlåtande när vi hade luckor för.

                                                                                                                                                                                                 Diskbänken och underskåpet ställde vi framför fönstret utan att bygga in det. Vi kände att vi ville bo in oss innan en mer omfattad renovering av köket började. Vi tog därför vara på våran 60-talsinredning vi hade rivit ur hemma. Jag köpte en handpump som man har i båtar för att pumpa upp vattnet och till avlopp ställde vi en hink. Det gäller bara att tömma innan det rinner över!

Vi tog även bort ett gammalt skåp bredvid vedspisen där det hade förvarats porslin, för att sätta dit ett överskåp. När vi ramade in överskåpet med en bit av den gamla taklisten såg det ut som skåpet alltid hade stått där. Arbete kring vedspisen fick vänta ett tag men för övrigt var vi riktigt nöjda med resultatet.

  



På väggarna fanns redan en fin gammal pärlspont som vi gärna ville ha kvar. Den hade tidigare målats gul och under golvsocklarna såg man att den ursprungligen varit betsad brun. Vi målade väggarna 3 gånger med linoljefärg. Första inköpet gjorde vi i Gysinges byggnadsvårdsbutik. Jag blande själv fram kulören med "Bränd terra". När jag sedan skulle komplettera i den vanliga färghandel skrattade dem lite åt mig; linoljefärg var inget man använde nu för tiden. Och visst; det tar flera dygn att torka och veckor att härda, men lystern i det färdiga resultatet belönar sig!





Arbete under uppsikt!



Tidsdokument

Med torpet fick vi känslan för att vårda ett gammalt hus men även att dokumentera det vi gjorde. Min farbror Björn kom på att föra dagboksanteckningar över det som hände på torpet. Det var nog av samma anledning som jag nu har börjat blogga. Att få dela med sig av sina upplevelser men även att lämna ett tidsdokument. Att binda ihop det förgångna med framtiden. Björns första rader i dagboken från den 14 augusti 1969 lyder:


När jag kom hem den 1 augusti från Umeå hade mamma och pappa avslutat sin vistelse här. De hade, som vanligt, arbetat flitigt och hunnit med att byta ut gavelfönstret och fönstret mot vägen i sommarköket. Bytit ut brädbeklädnaden utvändigt och målat. Jag påbörjade figursågningen till uthusverandan. De breda (25-50cm) gamla och lortiga brädorna hade jag fått tag på vid en rivning i Sala. De låg på vindsgolvet i ett trähus vid Brunnsgatan. 2 augusti hade Pelle & Cissi och barnen anlänt. Pelle och jag hjälptes åt att såga, fila och måla på verandan!


När jag läser detta känns det som han berättar det för mig för att jag som ägare till torpet mer än 35 år senare ska veta och förstå hur dem tänkte och gjorde .Det är som tiden har stått still eftersom vi nu lever tiden på torpet på samma sätt. Att ta vara på gamla saker för att vårda huset och arbeta flitigt. Det är också ovärderligt att ha tillgång till vad som tilldrogs i släkten under lång tid!

Köpet

Inga och Rune Persson, farmor och farfar, utanför torpet 1971

Under åren hade tanken på att skaffa ett sommarställe vuxit sig starkare. 2003 tittade vi på en del hus men inget levde upp till förväntningarna. I bakhuvudet fanns nog det ställe som jag tillbringat många somrar i min barndom och som även Leif varit med mig varje sommar sedan vi träffats.


Att det gamla torpet, som funnits i släkten i mer än 50 år till slut hamnade hos oss kan man på sätt och vis säga berodde på tre sorgliga händelser. Min farfar och farmor köpte stället i slutet på 50-talet och tillbringade mycket tid där och även tillsammans med sina söner fram till min farfars bortgång 1975. Farmor fortsatte att åka till torpet mest i sällskap med sin yngste son. När även han och något senare även min kära mor inte längre fanns med bland oss tyckte den äldre generationen att det var bra att vi kände så stark för torpet och ville fortsätta vårda det.


2005 blev torpet vårt!

Första inlägget

Året första besök på årets andra dag får inleda denna blogg
Vi kom upp till torpet i kallt men klart väder. Det första vi fick göra var att skotta oss fram till huset, sedan uthuset och vedboden.Sen in i huset och börja elda. Det var minusgrader när vi började och fick väll en ganska "behaglig" värme innan det var dags att sova.
Väl inne i huset såg vi att vi hade haft möss på besök. Dem hade varit överallt, till och med i besticklådan. Dem hade också gnagt på handskarna i vedboden. Det är kanske den tidiga vintern som gör mössen desperata?