Vinterpyssel

Eftersom riktiga blommor inte klarar sig och jag inte vill att huset ska se obebott ut så fixade jag små söta tygblommor att ställa mellan innefönstret och det yttre

Bilderna till headern

Vår

Sommar

Sommar

Höst

Sommar

Vinter

Vinter

Ny header !

Har nu gjort en ny header (personligt sidhuvud) till bloggen och den blev precis så solig och härlig som jag ville. Passade samtidigt på att byta namn på bloggen till det lite mer personliga Kingels. Det är ett namn som har förknippats med Torpet sedan generationer. Tidigare ägarna Lotta och Anna kallades ju Kingels Lotta och Kingels Anna. Var namnet kommer ifrån vet jag inte men har fått en information om att det kan komma från EriK Ingels, vem det nu var?

Snart ska jag även ändra bloggadressen till:

www.kingelstorp.blogspot. com

Bastun tar form

Lördagen fortsatte att vara iskall så vi tog först en tur och köpte några rördelar vi behövde till avloppet. Väl tillbaka efter lunchen började vi isolera väggarna. Mentalt kändes det som det blev lite varmare.











 

När isolering och mellanväggen var klar var det dax för bastufolien. Då kändes det kallt igen. Som att vara i en  fryslåda :)

 
Men vitsen med folien är att reflektera tillbaka värmen när man bastar.
Den ger en återreflektion av värme samtidigt som den håller isoleringen på plats.

Hela taket och lite panel på väggarna hann vi få upp innan vi åkte hem igen. Men vi fick en tydlig bild av hur mysigt det kommer att bli när vi väl har en färdig bastu!

Vindskydd

Ytterligare en långhelg i Torpet och kylan. Vi valde fel dag att åka för när vi kom fram var det 22 minusgrader ute och minus 7  inne i huset. Efter att ha eldat hela dagen blev det bara 13 grader, när vi skulle sova. Och jag vet från tidigare gånger att det inte är lätt att somna i den kylan. Kände att jag ångrade att vi åkt hit men inte mycket att göra nu. Hade i alla fall byggt mig ett "vindskydd". Hur jag än tätat fönstret bakom sängen drar det en aning så vad vore inte bättre än ett vindskydd. Maken sa att det vara bara jag som kunde hitta på något sådant. Men bra blev det och en aning mindre dragit.

 

Vårlängtan

Minus 15 grader ute och snö överallt. En solig dag som denna är landskapet väldigt vackert men ändå längtar man till våren. Då tar jag fram någon trevlig bok om blommor; som idag Vår trädgård som omnämns som "en bibel för trädgårdsälskaren". Och det får jag väll hålla med om. Där kan man läsa allt om olika blommor, beskäring, komposter och pergola. Fantasin flödar och det känns lite som våren är på väg. För det dröjer inte så länge innan man kan gå ute och beskära lite på senvintern.

Att välja bastuugn

Idag har vi varit och tittat på bastugnar och olika tillbehör. Jag har även tidigare läst en hel del på nätet om olika fabrikat, säkerhetsavstånd och val om allt möjligt. Och inte är det lätt att välja i den här djungeln. Tydligen finns det den” svenska skolan” och den ”finska skolan”. Jag skulle hellre välja torpskolan dvs. att bada bastu på ett mer gammalt sätt, då badrum inte fanns. Då bastum fungerade som en tvättinrättning eller som det kallades badstuga, mer än ett modernt spa. Man får välja så gott det går bland utbudet för att få det som man vill.

 

Det som gör det lite enklare är att antal ugnar att välja på minskar avsevärt om man vill ha en vedeldad.Om det dessutom är till en liten bastu finns ännu färre val. Som tur var fastnade vi båda för samma ugn. En finsk variant med mycket stenar runt om. Stenarna garanterar bra värme även om elden slocknat och det blir mycket ånga när man kastar vatten. Dessutom minskar stenarna säkerhetsavståndet till brännbart material. Fortsättning följer….

Café Magnifik

En tur till Torpet på det nya året. Vi stannade som många gånger förr i Enköping för att äta lunch. Vi valde Café Magnifik, ett relativt nytt café med hembakt bröd. Vi valde en hemlagad grönsakssoppa med vitlöksbröd. Mycket gott.
Efter proviantering fortsatte färden till torpet. Väl framme så var det nollgradigt och inte så mycket snö. Annat var det sist vi var här i tjugo minusgrader. Vi började elda men jag var nog en aning nonchalant för när vi gick ut och sedan kom in igen så hade det rykt in. Så då var det bara att öppna allt på vid gavel och vädra ut all värme som vi eldat upp. Vi åt middag i 10 gradig "värme". Proppen i köksavloppet tog nog 3 timmar innan den släppte.

God Jul och Gott Nytt År

"Vinterskymning" av Per-Inge Isheden

Tågresa hem

Måndag morgon skulle jag ta tåget hem till jobbet. När jag fick skjuts till station visade termometern minus 21 grader. Det kändes faktiskt ganska skönt att få åka hem. Tåget kom på utsatt tid men ju närmare Stockholm vi kom desto långsammare körde tåget. Jag fick springa för att hinna med mitt anslutande tåg till Flemingsberg. På utsatt tid skyltades det om med informationen om att tåget var 20 minuter försenat, efter en stund ytterligare 20. För att åka sista kvarten till slutstaionen fick jag vänta över 40 minuter i kylan. Inte så roligt

Maken hade jag lämnade kvar en natt för att få lite mer tid till bygget. Men kylan höll i så även han tröttnade och åkte hem på eftermiddagen dagen efter. Men lite blev det gjort i alla fall:

Förberedelse för bjälklag

Bjälklaget

Vindpappat och läktat

Panelen




















Första Advent

För första gången firade vi första advent i Torpet. Det blir inte mycket jag pyntar eftersom vi inte är här så mycket under vinterhalvåret.
Men jag ville att det skulle bli lite speciellt så en ny paradhängare blev det i alla fall och en ny söt liten handduk.




Även denna dag blev iskall. Termometern visade 16 minusgrader. Så det kändes extra bra att få gå in och värma sig med glöggen.
Vi kämpade på med byggnationerna i uthuset men så effektivt blev det inte i kylan. Framåt eftermiddagen besökte vi Muddus Hjortron för en trevlig adventsfika; kaffe, saffransbulle samt en liten saffranspralin!

Vinterbesök

Kom hit på fredagen vid 14-tiden. Vi fick som vanligt börja med att elda så vi kunde få en någorlunda behaglig temperatur till kvällen. Helt plötsligt hade det blivit vinter. Första snön för det här året dalade sakta ner hela dagen. Det blev fort mörkt, redan vid fyratiden så vi fick gå in och kura framför brasan.

Lördagen blev en vacker men kall dag. Temperaturmätaren visade 8 minusgrader ute och inne var det 16 grader trots idogt eldande. Vi var ute hela dagen så länge vi kunde åt gången. Det blev ett antal gånger vi fick gå in och värma tår och fingrar.

Leffe fortsatte med gaveln på ”getboden” med att riva ner resterande gamla plankor och sedan satte fast vindpapp. Jag fungerade mest som en hjälpreda men började även städa i ordning lite i vedboden. Denna utedag slutade också tidigt då mörkret föll. Jag fick gå in någon timme tidigare eftersom jag alltid är så frusen. Middagen blev oxfilé med potatis och grönsaker i ugn. Inte helt fel. Sedan satt vi resten av kvällen och lyssnade på det härliga ljudet från elden i vedspisen.

Så levde vi - och åt...

Mest karakteristiskt förr gånga tiders mathållning var att den var ensidig.
Maten var olika sammansatt beroende på vad som fanns att tillgå. ”Man tager vad man haver” var den gyllene regeln.

Där man levde av boskapsskötsel var baskosten bestående av mjölkprodukter med långmjölken som karakteristiskt inslag.  Att dricka färsk mjölk var inget som förekom eftersom tillgången varierade under olika tider på året.  Därför konserverades mjölken eller kärnades till smör. Smör var inte heller något man unnade sig ofta. Det såldes och gav välbehövliga kontanter.  Smöret hölls för att vara sovel, vad vi idag kallar pålägg. Om man hade smör på smörgåsen fick man inte lägga på något annat sovel så som ost till exempel. Det kallades ”tvesovla” och det var något fult.

Där jordbruket dominerade var kosten till stor del baserad på gröt och bröd. Och gröt kunde den skånska bonden äta både morgon, middag och kväll. Men någon mjölk fick man sällan till i så fall sur skummjölk. Ibland kunde man ha en klump i mitten av något flott eller sirap och i bästa fall en smörklick. När gårdsfolket samlades vid grötfatet, alla med en slev var, var det inte tillåtet att försöka snilla åt sig av det goda smöret. Det gällde att hålla sig på sin kant. När man sedan lyckats äta sig fram till smörklicken sade man att han ”kommit upp i smöret”. Ett uttryck som lever kvar än idag.

Potatisen lanserades av Jonas Alströmer 1724 men trots statlig propaganda hade svenska folket svårt att lära sig äta potatis.  Den slog igenom först som råvara vid brännvinstillverkningen.  Men hembränningen förbjöds 1855 och det fick betydelse för den ökade mängden fattiga; torpare, statare och backstugusittare som överlevde tack vare potatisen.

På 1850-talet åt vi 4kg socker per person och år som vi kan jämföra med dagens 43kg. Allt färre tar idag socker på filen och i kaffet som man gjorde förr men vi konsumerar otroliga mängder socker på annat sätt.

Det är ganska intressant att jämföra hur vi äter idag med förr. Då var baskosten gröt, bröd, mjölk och potatis.  Det är basvaror som många idag undviker att äta på grund av olika dieter och idéer. Socker i kaffet är farligt men oändliga mängder godis och läsk stoppar vi i oss!




 

 

 

 

 

En ovanlig besökare

 

När vi hade packat ihop våra saker och skulle åka hem såg vi en liten vit "snöfläck" längre bort på tomten. Men när vi tittade närmare såg vi att det var en liten vit ruffsig kanin.

Undrar var den hade smitit ifrån?

Kallt höstbesök

Äntligen tid för ett besök i Torpet igen. Vi vaknade till tolv-gradig "inomhus-värme" och ute blåste en råkall vind. Under natten hade det varit minusgrader så det tog många timmar innan det blev lite varmare. Men när man röjer i trädgården håller man sig varm. Vi grävde upp en hel del syrener som blivit alldeles för stora och vilda. Vi bygger på vår stora rishög som vi framöver ska elda ner.

 

Jag fortsatte även på arbetet med att täta ett fönster. Jag hade tidigare spikat fast anslagslister och brädor som jag sedan målat. Nu var det dax att nita fast listerna i ull.
Tror att det blev klart bättre men helt tätt är det svårt att få med tanke på att hela huset är något snett och vint.

Väggen bakom vedspisen

En av dem första arbeten vi gjorde i torpet var att göra skorstenen säkrare. Gamla skorstenar har stora kanaler för röken vilket kan innebära att gas kan samlas och sedan antändas. I samband med att vi hade en kakelugnsmakare som byggde upp den ena kakelugnen, passade vi på att förbättra skorstenen. Nya aluminiumrör fick ersätta dem gamla kanalerna och utrymmet i mellan isolerades med Vermikulit. 

I och med den förbättringen murades det gamla hålet bakom vedspisen igen och spiskåpan togs ned. Rummet blev genast så mycket större utan kåpan så vi beslöt oss för att inte ha den kvar. Kanske inte rätt ur ett byggnadsvårdande synsätt men rymmligheten fick bestämma.

Men jag hade hittat en gammal vacker kakelbård uppe på vinden som jag hade en idé om att använda. Jag vet inte var den kommit ifrån men gissar att det var mina farföräldrar som en gång i tiden tagit tillvara på den för att kunna använda den senare. Bården kombinerades med vanliga 15 x15 vita kakelplattor. Muraren hade hittat en gammal ventil bland alla våra gamla saker som nu även den kommit till användning. Den målade jag svart för att matcha vedspisen.

 

När vi sedan bytte ut en del av taklisten som suttit bakom kåpan hittade vi rester av en gammal tapetbård. Då kanske spiskåpan inte suttit där ursprungligen ändå. Vi blev mycket nöjda med slutresultatet med kaklet. Ljust och fint och kröntes med en spislist att hänga vackra gamla saker på.

Så levde vi

Jag tycker om att låna faktaböcker på biblioteket och sist hittade jag en ”lättsam historiebok om alldeles vanligt folk”. Den heter Så levde vi skriven av Jane Fredlund. Hon beskriver hur livet levdes ibland annat bondstugan förr i världen.

Livet i stugan levdes oftast i bara ett rum oavsett om man bodde i en enkelstuga eller i en parstuga. I vardagstugan sov alla, maten lagades över öppen härd och inomhusarbetet sköttes även här.
Till och med smådjuren hade en plats inne under vintertid. Härden var stugans centrum för där fanns värmen och ljuset. Med tanke på alla människor som höll till i stugan, matlagning över öppen eld, djur och fönster som inte gick och öppna kan man tänka sig att doften inte var för angenäm.

Sov gjorde man i väggfasta sängar för att få plats med så många som möjligt. Man kunde hänga för ett förhänge eller en ”förlåt” framför sängen. Det hjälpte till att hålla värmen och kanske ge lite privatliv i den överfulla stugan. Sängen bäddades med halmmadrasser och täcken kunde vara hopsydda fårfällar. Lakan började inte användas förrän långt in på 1800-talet. Lakan var en statussymbol och användes inte för det var bekvämt eller hygieniskt. Gästsängen kunde stå bäddad med finaste lakanen medan bonden och hans familj låg på grov trasväv.

En milstolpe var när den första järnspisen kom. Med den kom värmen men behovet av ljus ökade så småningom kom fotogenlampan.

Trasmattan föddes ur sparsamhet. Tidigare hade lumpen sålts till pappersbruken men när tillverkningen lades om behövdes lumpen inte längre. Men att slänga saker var inget man gjorde förr. Trasmattan liksom många andra uppfinningar är födda ur gamla tiders sparsamhet.

Det här var andra tider än vårt slit och släng....

Torptaliban

Läste ett roligt inlägg i DN av Ingrid Hedström om oss byggnadsvårdare: TORPTALIBANERNA som läser sin bibel. Med bibel antar jag att hon menar tidningen Gård och Torp för det är (nästan) min bibel också. Hon anser att vi inte har tid att njuta utan som hon skriver; "upp i gryningen och röra om i grytan där vi kokar vår egen rödfärg". Men det är där skillnaden är mellan "vi" och alla andra. Vi tycker det är en njutning att röra om i vår egen färg eller måla om våra gamla fönster med linoljefärg.
Det är inte slappa barfota i gräset som är själva tjusningen :)


http://www.dn.se/nyheter/ingrid-hedstrom-torptalibanerna-tar-sig-inte-tid-att-njuta

En solig hösthelg i torpet

Vi kom upp i solnedgång och lämnade torpet i solsken.
Åh, vad härligt det är att få vara ute en hel helg vid torpet i sensommarvärme. 

Vi ägnade tiden,
som många gånger förr,
till trädgårdsarbete. Mest sågande och klippning av träd. Vi planerar att längre fram i höst elda en lite större brasa, så nu tog vi fram motorsågen. Rishögen växte så snabbt och ändå finns massor mer att ta ner. En gammal tomt växer så fort och för oss gäller det hela tiden att hålla skogen borta. Litet sly växer över hela gräsmattan så fort vi inte varit här på ett tag.

När vi gick där som bäst och samlade ris från träden hittade vi ett gäng med kantareller; på vår egen gräsmatta! Visserligen en aning böta, efter sommarens envisa regnande. Men vi plockade dem ändå och det blev lite gott till middagen om än en lite smaklösa!