Väggen bakom vedspisen

En av dem första arbeten vi gjorde i torpet var att göra skorstenen säkrare. Gamla skorstenar har stora kanaler för röken vilket kan innebära att gas kan samlas och sedan antändas. I samband med att vi hade en kakelugnsmakare som byggde upp den ena kakelugnen, passade vi på att förbättra skorstenen. Nya aluminiumrör fick ersätta dem gamla kanalerna och utrymmet i mellan isolerades med Vermikulit. 

I och med den förbättringen murades det gamla hålet bakom vedspisen igen och spiskåpan togs ned. Rummet blev genast så mycket större utan kåpan så vi beslöt oss för att inte ha den kvar. Kanske inte rätt ur ett byggnadsvårdande synsätt men rymmligheten fick bestämma.

Men jag hade hittat en gammal vacker kakelbård uppe på vinden som jag hade en idé om att använda. Jag vet inte var den kommit ifrån men gissar att det var mina farföräldrar som en gång i tiden tagit tillvara på den för att kunna använda den senare. Bården kombinerades med vanliga 15 x15 vita kakelplattor. Muraren hade hittat en gammal ventil bland alla våra gamla saker som nu även den kommit till användning. Den målade jag svart för att matcha vedspisen.

 

När vi sedan bytte ut en del av taklisten som suttit bakom kåpan hittade vi rester av en gammal tapetbård. Då kanske spiskåpan inte suttit där ursprungligen ändå. Vi blev mycket nöjda med slutresultatet med kaklet. Ljust och fint och kröntes med en spislist att hänga vackra gamla saker på.

Så levde vi

Jag tycker om att låna faktaböcker på biblioteket och sist hittade jag en ”lättsam historiebok om alldeles vanligt folk”. Den heter Så levde vi skriven av Jane Fredlund. Hon beskriver hur livet levdes ibland annat bondstugan förr i världen.

Livet i stugan levdes oftast i bara ett rum oavsett om man bodde i en enkelstuga eller i en parstuga. I vardagstugan sov alla, maten lagades över öppen härd och inomhusarbetet sköttes även här.
Till och med smådjuren hade en plats inne under vintertid. Härden var stugans centrum för där fanns värmen och ljuset. Med tanke på alla människor som höll till i stugan, matlagning över öppen eld, djur och fönster som inte gick och öppna kan man tänka sig att doften inte var för angenäm.

Sov gjorde man i väggfasta sängar för att få plats med så många som möjligt. Man kunde hänga för ett förhänge eller en ”förlåt” framför sängen. Det hjälpte till att hålla värmen och kanske ge lite privatliv i den överfulla stugan. Sängen bäddades med halmmadrasser och täcken kunde vara hopsydda fårfällar. Lakan började inte användas förrän långt in på 1800-talet. Lakan var en statussymbol och användes inte för det var bekvämt eller hygieniskt. Gästsängen kunde stå bäddad med finaste lakanen medan bonden och hans familj låg på grov trasväv.

En milstolpe var när den första järnspisen kom. Med den kom värmen men behovet av ljus ökade så småningom kom fotogenlampan.

Trasmattan föddes ur sparsamhet. Tidigare hade lumpen sålts till pappersbruken men när tillverkningen lades om behövdes lumpen inte längre. Men att slänga saker var inget man gjorde förr. Trasmattan liksom många andra uppfinningar är födda ur gamla tiders sparsamhet.

Det här var andra tider än vårt slit och släng....

Torptaliban

Läste ett roligt inlägg i DN av Ingrid Hedström om oss byggnadsvårdare: TORPTALIBANERNA som läser sin bibel. Med bibel antar jag att hon menar tidningen Gård och Torp för det är (nästan) min bibel också. Hon anser att vi inte har tid att njuta utan som hon skriver; "upp i gryningen och röra om i grytan där vi kokar vår egen rödfärg". Men det är där skillnaden är mellan "vi" och alla andra. Vi tycker det är en njutning att röra om i vår egen färg eller måla om våra gamla fönster med linoljefärg.
Det är inte slappa barfota i gräset som är själva tjusningen :)


http://www.dn.se/nyheter/ingrid-hedstrom-torptalibanerna-tar-sig-inte-tid-att-njuta

En solig hösthelg i torpet

Vi kom upp i solnedgång och lämnade torpet i solsken.
Åh, vad härligt det är att få vara ute en hel helg vid torpet i sensommarvärme. 

Vi ägnade tiden,
som många gånger förr,
till trädgårdsarbete. Mest sågande och klippning av träd. Vi planerar att längre fram i höst elda en lite större brasa, så nu tog vi fram motorsågen. Rishögen växte så snabbt och ändå finns massor mer att ta ner. En gammal tomt växer så fort och för oss gäller det hela tiden att hålla skogen borta. Litet sly växer över hela gräsmattan så fort vi inte varit här på ett tag.

När vi gick där som bäst och samlade ris från träden hittade vi ett gäng med kantareller; på vår egen gräsmatta! Visserligen en aning böta, efter sommarens envisa regnande. Men vi plockade dem ändå och det blev lite gott till middagen om än en lite smaklösa!

Sista semesterdagen

Vädret var fortsatt dåligt så innan vi åkte hem för denna gång så fixade vi så mycket vi hann innan regnet kom. Jag sågade och spikade fast "anslagsbräda" och "anslagslister" på sidan av ett fönster. I torpet finns bara englasfönster med tillhörande (och i bland inte tillhörande) innanfönster. För att få det tätt ska man täta innanfönstret, aldrig ytterfönstret. Mot listerna ska jag sedan sätta tätningslist i ull.

Anpassade längder

Herr Torpägare kunde äntligen bräda gaveln på Getboden. På grund av det fuktiga vädret hade vi valt färdigmålade brädor. Men jag måste erkänna att det var värda sitt pris när det var bara att sätta upp.

Kantareller

Vaknade med vackert väder men endast 10 graders "värme". Vi hade åkt hit igen med tron eller kanske hoppet om lite finare väder. Det var i alla fall uppehåll hela dagen om än en aning blåsigt. Vi röjde som vanligt lite i trädgården och herr Torpägare satte in det nya fönstret i vår blivande bastu. Innan middagen tog vi en tur i skogen för att se om vi kunde hitta lite kantareller. Vi hade tur och kunde konstatera att svamparna verkligen växer överallt. Många satt efter vägkanten men några växte så fint där det denna sommar hade blivit en mindre sjö!

Hemfärd

"Sommaren är kort, det mesta regnar bort" stämde inte helt under vår tid här för sommaren kom aldrig, bara regn.
Gräsmattan var så vattensjuk så inget annat än gummistövlar gick att använda. Enda fördelen var att brunnen vi tömde, var nu återigen fylld

Så efter tio dagar med ytterst lite sol, mycket växlande molnighet med inslag av regskurar och extemt mycket spöregn gav vi upp och åkte hem!

Innertrappan

Vi har under en längre tid planerat att kunna nyttja hela loftet på uthuset, så när en innertrappa skulle slängas efter ett rivningsarbete, tog Leif hand om den.

Vi började med att städa undan.

Efter att taket sågats upp för trappan, började vi med väggen. Den befintliga panelväggen fick bara lite ny målarfärg. Ytterväggen behövde isoleras och på det blev det helt enkelt en spånskiva. När man bevarar gamla hus blir det ofta mycket arbete, så här kände vi att vi inte fick glömma att det gällde uthuset!

När väggen var klar började det lite mer komplicerade arbetet; att ändra en trappa som passar en villa till vårt lilla utrymme.
Och ja, det var svårt. Även om Leif har byggt många trappor i sina dar så var det här något annat.
Men trots en hel del tänkande, ett antal svordomar och andra missöden så blev det en trappa till slut!

Intrånget

När barnen var på besök åkte vi runt lite i omgivningarna. Vårt första stopp blev Intrånget, ett litet samhälle med en väl bevarad gruvlave. När man passerar skylten till Intrånget upphör allmän väg och ett lite spöklikt samhälle infinner sig.
Gruvan Intrånget gav upphov till samhällets namn och bildades 1913–1916 när gruvan moderniserades och gjordes djupare.

Intrånget är idag en by med ett tjugotal invånare, men vid gruvans mest aktiva period bodde och arbetade cirka 300 personer i samhället. I berget bröts järnmalm och man hade gruvdrift från 1300-talet fram till år 1900. 1912 återupptogs gruvdriften i bergets översta del och byn växte upp på bergets topp. Gruvan var i drift fram till 1969. Gruvlaven, som är byggd i trä, fungerar numera som utsiktstorn och genomgick ett större reparationsarbete under 2009. Den är 25 meter hög och trappstegen är många. Men väl däruppe bjuds man på en fantastisk utsikt. En liten konstutställning på bottenvåningen av gruvlaven förhöjde upplevelsen!

Skräprensning

Eftersom vädret har växlat mellan spöregn och duggregn så bestämde vi oss för lite inomhusaktiviteter. Inför kommande byggnationer behövde vi rensa lite i gömmorna. Sagt och gjort började vi i snickarboden och städade ut flera generationers (inkl vår egen) samlande av diverse "bra ha saker". Högen

blev i och för sig inte så stor utan den stora skillnaden blev mera "var sak på sin plats"

Ett och annat guldkorn hittade vi bland allt annat bråte. När vi har tömt ur olika illaluktande vätskor och rengjort flaskorna blir dem riktigt vackra!

Blomsterprakt

Pion, midsommarblomster, lupin och prästkrage

Tömning av brunnen

Idag tömde vi brunnen!
Under en längre tid har vi haft dålig vattenkvalité med illaluktande vatten. Det bildas tydligen metangaser när vatten blir stillastående. Sällan i grävda brunnar men kanske på grund av att vi inte använder vattnet så ofta.
Hur som haver fick vi tips av en släkting, som bott på landet, att tömma brunnar var vardagsmat. Vi köpte en dränkbar pump som vi nu sänkte ner. Det tog ungefär en timma att tömma brunnen och nu återstår det att se hur lång tid det tar innan den har fyllt på nytt vatten. Och om kvalitén blir bättre!

Gysinge

Vi tog vägen "över" Gysinge när vi åkte upp. Gysinge ligger i Sanvikens kommun i Gästrikland precis när man passerat Nedre Dalälven. Gysinge är numera förknippat med Gysinge Byggnadsvård men var på 1800-talet Gästrikslands största järnbruk.
Intresset för byggnadsvård har stadigt ökat genom åren. Numera säljer man mest nytillverkade saker i gammal stil. Tidigare fanns ett stort utbud av begagnat men nu rivs och slängs det inte som förr.
Vi inhandlade 4st innanfönsterskruvar och en rulle tätningslist av ull samt en fotskrapa för den nätta summan av tusen kronor.

http://webshop.gysinge.nu/

Nya växter för plantering

Växtbeskrivning

Temynta - Monarda

Temyntan blir ganska hög, ca 80 cm. Blommorna har ett lite rufsigt utseende och är mycket vackra. De finns i flera nyanser i rosa, rött och lila. Bladen är tandade och doftar mycket starkt. Temyntan behöver mycket utrymme för sina utlöpare.

Bergnarv – Arenaria ”Montana”

Tålig alpart som växer även på karg mark. Mattbildande. Vackra, vita stjärnblommor med gul mitt. Lämplig för stenparti.

Rosenstav - Liatris "Alba"

Rosenstav får antingen vita eller rosa höga spiror på sensommaren. Det är en flerårig ört från familjen korgblommiga växter. En ovanlig egenskap är att den slår ut uppifrån och ner. Blomningstiden är juli till augusti. Den blir vanligen mellan 40-100cm höga. Blommorna kommer i små blomkorgar i mer eller mindre tätsittande ax.

Glad Midsommar

Den svenska midsommaren firas i samband med Sommarsolståndet, som markerar årets längsta dag och årets kortaste natt. Midsommarfirandet kan möjligen vara en förkristen solståndfest men det finns inga säkra källor på det.

 Kyrkan har sedan 400-talet ägnat midsommardagen till att minnas Johannes Döpares födelse, sex månader före Jesus födelse!

Den säkerligen äldsta sedvänjan att fira midsommar är i alla fall tändandet av midsommareldar., kända sedan 500-talet. Hos oss ersattes eldarna som samlingspunkt senare av Majstången-Midsommarstången

En kväll i juni

När vi kom upp denna gång efter 3 veckor sen sist, var det ingen skillnad mellan gräset och rabatterna. Allt såg ut som en äng. Men det var ganska vackert på sitt sätt.

Efter en hel dags rensande och klippande var vi väl värda ett gals vin i solen!

Drömparken

Efter en hektiskt vår med två klänningar att sy, två bröllop att bevista och en studentmottagning att anordna, var vi åter igen på väg upp. Vädret var härligt så vi stannade och hade picknick i "Drömparken" i Enköping.


Drömparken är en park i parken gestaltad av holländaren Piet Oudolf. Parken anlades 1996 och byggdes ut med en ny del 2002. Den ligger i de centrala delarna av Enköping brevid ån.

http://www.enkoping.se/swwwing/app/cm/Browse.jsp?PAGE=7219

För varje gång vi kommer får vi se nya blommor som blommor, som vi inte visste fanns där, eller glömt att vi planterat.
Vi får uppleva dubbla vårar i olika växtzoner :)

Valborgsmässoafton

För första gången skulle vi fira Valborg här i Torpet. Vi vaknade med vackert väder även om en aning kallt. Först åkte vi in till Avesta för att proviantera lite bl.a en flaska bubbel och bakverk. När vi kom tillbaka startade vi vår Valborgeld. Det fick bli en liten brasa som en försiktighetsåtgärd. Men det tog många timmar och högen vi hade att elda blev det kvar av.

På kvällen tittade solen fram igen och Herr Torpägare sa: Sol, vindstilla och fågelkvitter, kan det bli bättre? Nej, det tror jag nog inte....

Valborgshelg i Torpet

Våren har nu kommit till Torpet. Det är så härligt att se alla blommor och naturen som börjar slå ut. Det första vi fick göra när vi kom hit var att rädda lite djur. En alldelesen ny fjäril var fast inne i uthuset och tryckte sig mot fönsterglaset. Ett syskon låg på golvet och ville inte vakna mer. Med detta vackra exemplar släppte vi ut och vi såg när den fick luft under vingar.Men den kom inte  så långt för den var för svag.

Vi hittade små genomskinliga ägg när vi grävde i jorden. Vi tyckte att vi skulle rädda dem men får kanske ångra det om de utvecklar sig till små otrevliga kryp.

Mindre glada blev vi när vi upptäckte att myrstacken, som vi försökt ta bort, åter var i liv. Förra sommaren hade vi inte sett några myror men nu myllrade det återigen vid ingångshålen. Alla små myror arbetade flitigt med att bära barr och små pinnar. I och för sig ganska sympatiskt men stacken är för nära huset.

Otto

Utdrag ur Volym nr 3 på det 19:e året

Pappa Per-Inge återberättar söndagen den 5 juli 1981 i dagboken vad Ottos berättar från gamla tider:

"Hemma hos Otto"

       "Otto berättade att ”Pelles” som senare blev Hans gård, var storbondgården i gamla byn. Runt den låg flera gårdar, bland annat Ottos egen innan den flyttades på 1850-talet. Vägen förbi vår parkering är gamla byvägen som gick rakt genom byn vid ”Pelles” och vidare förbi skolan (som föresten en gång brunnit ner till grunden).

En av skolans gamla lärare bodde i nuvarande Sjöstrands kåk och gamla fru Karlsson intill oss är släkt i andra generationen till honom. Den gamla läraren fick ett våldsamt slut. En julafton på hans ålders höst skulle han till grannbyn för att handla. Man spände häst för släde och tog som vanligt vintervägen över sjöns is och vidare längs ån. Men där ån mynnar ut i viken var isen tunnare än man trott och släden skar igenom. Fru Karlsson, som då var ett år gammal hade följt med liggande i en spånkorg. Den fiskades upp flytande omkring i vaken med barnet i. Men den gamle läraren försvann i vattnet och drunknade.

Otto berättade även om Kingels hus. Före Anna bodde där hennes mor; Kingels Lotta. Otto minns henne från sin tidiga barndom (han är född 1916). Hon var då en urgammal gumma och känd som en lite av ”klok gumma”, som sysslade med åderlåtning. Hon hade nått som liknade ”en liten yxa å hacka hål med ” och blodet sög hon upp med ett kohorn med kapad spets. ”Hon var väll aldrig gift men hade ett par barn, det var Anna och nån pojke, tror jag”
Anna minns han som en gammal ungmö, väldigt smal och rak i ryggen. Hon var en av dem första häromkring som hade cykel och lätt att känna igen när hon kom åkande, rak i ryggen smal ”som en gärdsgårdsstör”