Systrar

Storasyster 1989

Mellansyster 1990

Lillasyster 1994

Mamma + 2 småtjejer 1990

Fortsatt arbete runt kakelugnen

Vi fortsatte med golvet runt kakelugen. Med hjälp av en klinga sågade Leffe rader som vi sedan högg ur. Vi ville halvera trägolvet närmast ugnen så att vi kunde lägga en klinkerplatta framför, som gnistskydd. Vi hade valt en svart platta 30x30, lite likt skiffer

Det gamla golvet som ändå var så slitet efter alla år, var av så bra kvaliteé, att det tog ett bra tag att hugga allt

                             
Sedan började äntligen arbetet med klinkerläggning. Jag måttpassade varje platta noga och Leffe stod ute i regnet och kapade varje bit för sig. Även detta var ett tidsödande arbete men varje platta passade perfekt när vi var klara.
Då kunde vi börja med att lägga bruk och plattor och slutligen foga. Och det är lite speciellt att torka av grå fog och inte ha tillgång till rinnande vatten.
Men skam den som ger sig!
När vi väl var klara kom barnen på sommarbesök så en bild på det färdiga resultatet får vänta till nästa gång!

Säters mentalvårdsmuseum

En av semesterdagarna beslöt vi oss för att besöka Säters mentalvårdsmuseum. Det var visningar 2 gånger varje dag och eftersom vi kom lite tidigt fick vi en stund över att gå runt i området. Den gamla låsta avdelningen för "oroliga" patienter låg en bit längre bort; Fasta Paviljongen. Huset hade en ägare som inte skötte fastigheten, vilken nu stod och förföll. Det kändes lite kusligt att gå runt dem höga murarna som omgav byggnaden och man undrade hur det varit att sitta inlåst innanför dem?

Det var endast guidade visningar och vi trodde först att vi skulle bli ensamma. Men det visade sig att vi blev en grupp på ett 30-tal både vuxna och barn. Visningen pågick i en och en halv timme och vi fick veta det mesta om hur det hade varit att vara psykiskt sjuk förr i världen. Det var inte ens säkert att det var en psykisk sjukdom som patienterna led av utan kunde handla om dövhet, cp-skada mm. Om man en gång blivit inskriven kom man inte därifrån. Patienterna kunde leva hela sitt liv på Säters. Det enda sätt man kunde lugna oroliga patienter med var vattenbad. Om det inte hjälpte använde man sig av insulinchock och till sist lobotomering.Det ändrades först när psykofarmaka började användas.

Ett besök rekommenderas!
Museet är för övrigt designat av min pappa som även gjort "Carl Jularbo museum" i Avesta

http://195.149.138.7/mentalvmuseet/museum.html

Nr 17

Tygbitarna är utklippta och blixtlåset fastsytt

 Rynktrådarna till kanten sys

Fastnålning av volangkanten och sedan ihopsömnad

Den 17:e kudden till torpet pryder nu sin plats!

Dassfunderingar

Herr Torpägares betraktelse av världen!

(inifrån dasset sett !)

Skitgöra

En av dem första sakerna vi gjorde när vi tog över torpet, var att införskaffa oss en mulltoa. Även om ett äkta gammalt utedass hör till "torpromantiken" så är denna lösning så mycket enklare och smidigare. Man tömmer efter behov dvs beroende på hur mycket man nyttjar den. Ingen lukt och endast mull återstår. Det man behöver är el men behöver bara vara på när man använder den. Det är då den förbränner med hjälp av värmen och minimerar slutprodukten !

"Slutprodukten"

Rengörning

"Mulltoa är en biologisk toalett som komposterar avfallet och avdunstar vätska.

Komposteringen sker med hjälp av naturens egna mikroorganismer och utan kemikalier.

Kontrollerad lufttillförsel och värme samt regelbunden omrörning av komposten påskyndar förmultningen och omvandlar toalettavfallet till miljövänlig mull, som blir ett näringsrikt tillskott i trädgården"

Trädgårdens historia

Idag finns det ett växande intresse för vårt kulturarv. Att vårda äldre byggnader anses numera nästan självklart. Äldre trädgårdar är ett minst lika viktig del av vår bebyggelsehistoria. Problemet är kanske att trädgården till skillnad från byggnaden är en snabb föränderlig levande miljö som är starkt beroende av trädgårdsägarens omsorger.

1850-1940 var en expansiv tid för trädgårdsutvecklingen.
Då spreds kunskapen om att anlägga och sköta en trädgård till större delen av befolkningen. Det var vid de olika skiftesreformerna när byarna delades och gårdarna flyttades ut som även bönderna började anlägga trädgårdar.

Samtidigt med industrialiseringens genombrott i Sverige på 1890-talet började man på allvar bygga villor . Det rådde en enorm bostadsbrist, särskilt i städerna så staden gynnade byggandet av egnahem genom förmånliga lån. Det var främst riktade till arbetare, småbönder och andra mindre bemedlade. Men man ville även stoppa utvandringen och behålla landsbygdens befolkning. Med egna hus kom även den egna trädgården. Redan på 1800-talet hade man trädgårdsodling på skolschemat. Det var viktigt ur en nationalekonomisk synvinkel att få gemene man att odla sin trädgård och bidra till landets självförsörjning av livsmedel.


Vid torpen har det i allmänhet inte funnits mycket till trädgård. Torparen och hans familj skulle utföra ett visst antal dagsverk samt att bruka den tillhörande åkerplätten mot att de fick bo på torpet. Därför fanns det sällan tid och ork för trädgårdsodling. Fanns det rabatter berodde det helt på torparens egen ork, kunskap och intresse.
Man odlade köksväxter i mån av plats och tid. Kökslandet kunde vara en bit av närmaste åkerteg. Ett stort hinder när man odlade var att inställningen till vissa grönsaker var att det var rikemansmat. Man hade ofta dålig odlingsjord och det var även mer lönt att sälja det som åkern gav.

Blomsterodlingar vid torpen fanns oftast endast som en rabatt vid boningshuset eller möjligen smala rabatter längs med entrégången. Man odlade härdiga, lättförökande och lättskötta växter, ofta tillsammans med krydd- och medicinalväxter. En del växter förekom oftare än andra vid torpen och kallas ibland för torpväxter. Här är ett urval av de växter som odlades i torpträdgårdar c:a 1850-1940:

Akleja
Bergklint
Blomsterlupin
Bondpion
Daglilja, brunröd och gul
Dvärgiris
Löjtnantshjärta
Rosenmalva
Smörboll
Äkta stormhatt

Buskar som var vanligt förekommande vid torpen var de som gav bär t.ex. fläder. I övrigt planterades anspråkslösa buskar så som olika spireor, rotäkta rosor men framförallt syren och doftschersmin.

Juniblommor

En kavalkad av torpets juniblommande växter. Och det är bara ett axplock av alla blommor som finns!





Midsommrar

Eftersom vi inte besökte torpet till midsommar i år så bjuder jag på lite gamla bilder från tidigare år!

2008

2009

2010

Måns Ols

Ett kort helgbesök i Torpet. På vägen upp stannade vi, som många gånger förr, på ett favoritställe: Måns Ols i Sala. Det är ett trevligt värdshus som ligger vid damvallen. I området finns även en badanläggning och en kägelbana. Platsen har ett historiskt förflutet och har fått namn av Måns Olsson Ruvall, en dammvaktare från 1700-talets första hälft, men dammvaktare långt före honom har verkat och bott här på platsen. 1791 uppfördes ett värdshus som kom att bli ett populärt utflyktsmål för salaborna. 1960 revs byggnaden och en ny uppfördes som idag är tillbyggd och har övergått i ny regi med värdshusstandard.

Nya plantor



Nyinköpta små plantor att plantera vid nästa besök i torpet!



Och hoppas dem bli så vackra som i nästa inlägg:

Växtbeskrivning



"Blue lagoon"

Stormhatt:

Äkta Stormhatt är en ståtlig perenn som länge funnits i våra trädgårdar. Det är äkta stormhatt som man ofta ser förvildad vid gamla torp. Det är också den som användes flitigt som medicinalväxt förr. Den är en art i familjen ranunkelväxter. Ursprungligen kommer arten från Väst- och Centraleuropa. Äkta stormhatt är, som sina släktingar i Aconitum, mycket giftig, särskilt dess rot, som innehåller ett förlamande nervgift. Stormhatt har använts som medicinalväxt, främst i salvor på ytliga skador men även invärtes, som bedövande och därmed smärtstillande , men på grund av dess starka giftighet har all sådan användning upphört. Giftet har även använts för avrättning och mord. Det finns inget känt botemedel mot stormhattsförgiftning, enda möjligheten är att hålla hjärta och lungor igång på konstgjord väg tills giftet försvunnit ur kroppen. Äkta stormhatt blir 80 – 130 cm och blommar från juni till september. Blommorna är intensivt mörkblå eller mörkt blålila på 1 – 2 cm långa håriga skaft, med en hjälm lite bredare än hög. 

Backnejlika:

Backnejlikan är en tacksam liten växt som sprider sig intensivt. Den bildar utbredda, täta tuvor. Växer i de flesta lite torra jordar. Blir vackrast på mager växtplats. Förökas genom delning eller med frön. Självsår sig lätt. Blommorna sitter en eller flera på varje stjälk och är upp till 10 cm vida, doftande. Hos vilda populationer förekommer plantor med röda, rosa och vita blommor.  Den blir upp till 20 cm hög. Stjälkarna är nedliggande eller krypande, blomstjälkarna uppstigande. Blommorna sitter vanligen ensamma på långa skaft. Kronbladen är oftast lysande purpurröda eller mörkrosa med vita prickar, men vita former är relativt vanliga.

"Blue bird"

Trädgårdsriddarsporre:

De mest odlade riddarsporrarna i våra trädgårdar är trädgårdshybriderna och kom kring 1850. Trädgårdsriddarsporren är hög, upp emot eller över två meter, och ofta mer eller mindre dubbelblommande. Den är mycket starkväxande och härdig. Kan behöva stöttas något. Trivs i soligt till halvskuggigt läge på väldränerad växtplats.  

"Karl Rosenfield"

Luktpion:

Luktpion (Paeonia lactiflora) är en art i familjen pionväxter som härstammar från Kina, Mongoliet och Sibirien. Den växer på sluttningar, flodbankar och i lundar. Arten är en vacker och lättodlad trädgårdsväxt. Det är en örtartad perenn med tjocka rötter och knölformad stam. Stjälkarna är vanligen mer eller mindre röda, kala. Bladen är skaftade, dubbelt 3-fingrade och har ofta fina hår utmed nerverna.



"Immaculee"



"White wings"







Farfar Rune

Min farfar Rune föddes 1912 i Avesta. Hans pappa hette August, som var plåtslagare och hans mamma hette Alma. Rune växte upp i Skogsbo där hans pappa hade byggt ett hus. Endast 18 år gammal mister Rune sin pappa, när han tar sitt eget liv. Detta påverka honom givetvis mycket. Han blev lite tungsint och kunde ibland tiga i flera dagar. Men däremellan var han väldigt social och pratade med alla han stötte på. Rune hade gärna studerat vidare men det var något som August hade varit negativ till. Han började arbeta som arborrare på Avesta Järnverk. Där arbetade han treskift fram till 1945. Det var långa arbetsdagar och hårt slit. Senare började han arbeta på en mekanisk verkstad som en barndomskamrat startat. Det var där han träffade Krongård, den dåvarande ägaren till Torpet. Han var där för att få sin moped lagad och farfar pratade på som vanligt. Samtalet kom snart in på det gamla fina huset farfar sett i trakten där Krongård bodde. Det visade sig att det var just det huset som han ägde. Krongård hade själv köpt huset på aktion. Ja, det är mitt; sa Krongård du kan få köpa det! Farfar köpte det direkt och torpet kom i släktens ägo 1953.

Liten och stor

 

40 år har passerat mellan bilderna. Lite skillnad på personen på fotografiet kanske men utsikten är lika vacker som alltid.